Kategoriarkiv: Fakta

Rening av dricksvatten

Vi har kommit till del 3 i vår miniserie om dricksvatten. Denna vecka handlar det om olika typer av förorenat vatten och vilka olika reningsmetoder det finns.

Skadliga saker som potentiellt kan finnas i dricksvatten

Djur och mikroorganismer

Insekter: (ägg och larver av) myggor, flugor. Dödas genom kokning. Tas också bort med de flesta vattenfilter.

Maskar: (ägg från) bandmask (tex dvärgbandmask, binnikemask), (ägg från) spolmask. Dvärgbandmask är mycket ovanlig i Sverige, men andra maskar och spolmask förekommer. Dödas genom kokning. Tas också bort med de flesta vattenfilter. Klorering hjälper vanligen inte.

Protozoer (urdjur, encelliga eukaryoter): Entamoeba histolytica (amöba som ger dysenteri), cryptosporidium, giardia. Dödas genom kokning. Tas också bort med de flesta vattenfilter. Klorering hjälper vanligen inte, däremot UV-behandling.

Alger: cyanobakterier (blågröna alger) (De är egentligen inte alger, utan bakterier. Riktiga alger som grönslick (sjögräs) är inte farliga för människan). Hela cyanobakterier tas bort med de flesta vattenfilter. Går däremot bakterien sönder så läcker det ut gift som finns inne i cellerna. Om man kokar eller klorerar går också bakterierna sönder. För att få bort sådant gift måste vattnet destilleras.

Bakterier: Vibrio cholerae (kolerabakterie), E coli (EHEC, ETEC, EPEC, EIEC), campylobacter, salmonella, Mycobacterium tuberculosis (turberkulosbakterie), shigella (dysenteribakterie), legionella, clostridium, enterokocker. Dödas genom kokning eller Klorering. Tas också bort med de flesta vattenfilter.

Virus: hepatit A, polio, calicivirus (vinterkräksjuka), rotavirus. Dödas genom kokning eller Klorering. Normala vattenfilter är för grovmaskiga, det behövs porstorlekar på ca 0,00001 mm (0,01 mikron) för att filtrera bort virus.

Partiklar

Sand, humus, lera. Är oftast inte farliga att få i sig, men kan påverka smaken på vattnet. De sätter även igen filter och minskar effektiviteten hos kemiska reningsmedel. Tas bort med ett eller flera förfilter. Ibland kan det fungera att bara låta partiklarna sedimentera och sedan använda vattnet överst.

Organiska miljögifter

Klorföreningar: freoner, DDT, PCB, dioxiner.

Bromföreningar: freoner, flamskyddsmedel.

Perfluorerade ämnen: (impregneringsmedel, rengöringsmedel, brandsläcknings­skum).

Kvicksilverföreningar: metylkvicksilver.

Alkylfenoler (mjukgörare i textilier).

Petroleumprodukter: diesel, bensin, fotogen, motorolja.

Halterna av dessa ämnen är normalt låga i svenska vatten utom möjligen vid industriområden, hamnar eller gruvor. De flesta av dem är inte akut giftiga utan bara skadliga vid upprepad förtäring. Många av ämnena kan renas bort genom kolfiltrering eller destillation. Trots det bör man nog helt undvika vatten med denna typ av föroreningar och hitta en annan vattenkälla.

Oorganiska ämnen

Arsenik.

Tungmetaller: kadmium, bly, kvicksilver, uran.

Andra metaller: järn, koppar, zink, aluminium. Är normalt inte farliga i mindre mängder.

Koksalt (natriumklorid).

Alla dessa ämnen är vanligen lösta i vattnet och försvinner inte vid kokning eller filtrering. De går heller inte att klorera bort. Destillation är däremot effektivt. Filter med omvänd osmos eller jonbytare fungerar också.

Olika typer av reningsmetoder

Filtrering

Förfiltrering eller grovfiltrering tar bort partiklar, men inte mikroorganismer. Det finns många kommersiella förfilter men det kan ibland räcka med en tygtrasa eller ett kaffefilter. Ett finmaskigt filter är effektivare, men vattnet rinner långsammare genom ett sådant.

Kolfilter kan ta bort smak, lukt, färg och vissa organiska ämnen men släpper normalt igenom mikroorganismer.

Keramiska filter, glasfiberfilter, polymerfilter, cellulosafilter renar bort mikroorganismer efter storlek. En vanlig porstorlek är 0,2 mikrometer, vilket tar bort bakterier, protozoer och större organismer. Däremot tar sig virus igenom porerna och kräver därför porstorlekar ner mot 0,02 mikrometer. Porstorleken räknas ofta som ett genomsnitt och därför kan en del av porerna vara större och ett litet antal av mikroorganismerna ta sig igenom filtret. Filter som LifeStraw eller Sawyer Mini lovar t.ex att ta bort 99.9999% av alla bakterier.

Kemisk rening

Kemisk rening av dricksvatten kallas i dagligt tal klorering, men många olika ämnen kan användas: Klorgas, klordioxid, hypoklorit, dikloroisocyanurat, jod eller kaliumpermanganat. Kemikalierna oxiderar sönder bakterier och virus, men protozoer och större organismer har ofta ett hölje som står emot sådan behandling.

UV-behandling

UV-ljus har hög energi och spränger sönder virus och bakterier och fungerar även på protozoer som kan vara motståndskraftiga mot kemiska reningsmetoder. I princip räcker det med starkt soljus och en PET-flaska, men har man lite mer bråttom finns produkter som SteriPen som har en UV-lampa.

Destillering

Vid destillation förångar man vattnet, samlar upp ångan och låter den kondensera. Det är det mest effektiva sättet att rena vatten och tar bort alla typer av föroreningar från vattnet (vissa organiska lösningsmedel går inte att rena bort på detta sätt). Men destillation kräver specialutrustning och är energikrävande.

Kokning

Kokning av vattnet dödar alla mikroorganismer. Det räcker egentligen att vattnet kokar upp, men det brukar rekommenderas att det ska koka i minst en minut. Däremot försvinner ingenting från vattnet vid kokning, vilket betyder att döda bakterier, partiklar, kemikalier och salter stannar kvar.

Förvaring av dricksvatten

Jag skrev om dagsbehovet av färskvatten förra veckan och tänkte utveckla det med några saker som ni bör känna till om lagring av vatten

Vatten har olika lång hållbarhetstid beroende på hur rent (dvs fritt från bakterier, alger och protozoer) det är från början. Om du har en brunn som är provtagen och har bra kvalitet så kan du lagra det längre. Är brunnsvattnet av okänd kvalitet kanske du till och med ska koka upp vattnet innan du använder det. Kommunalt dricksvatten som kommer ur kranen har bra hållbarhet. Cirka sex månader kan man förvara vatten om det står mörkt och svalare än rumstemperatur.

Förvara vatten i rena dunkar avsedda för dricksvatten eller i PET-flaskor. Undvik flaskor som det varit fruktjuice eller mjölk i eftersom det är svårt att får bort alla rester, hur mycket man än sköljer och då ger det näring till bakterier. Locket är den del som är svårast att rengöra och där bakterietillväxt vanligen startar.  Glasflaskor är tunga och kan gå sönder.

Använder du mindre dunkar eller PET-flaskor kan du stoppa några i frysen, men fyll då bara flaskorna till 3/4 och inte hela vägen upp. Hållbarheten på vattnet blir då mycket lång och de fungerar även som kylklampar som hjälper till att hålla låg temperatur i frysen under exempelvis längre strömavbrott.

Kranvatten av god kvalitet finns ingen anledning att koka innan det tappas på dunkar. Om du ändå kokar vattnet, låt det svalna först så minskar risken att dunken deformeras eller att skadliga ämnen lakas ut från plasten.

Att tillsätta någon typ av klor till vattnet förlänger antagligen hållbarheten, men ger en tråkig bismak.
Silverjoner hindrar bakterietillväxt i vattnet, men dödar inte de som redan finns där.
Har man bra vatten och möjlighet att byta vatten i dunkarna var sjätte månad är det nog en bättre strategi än att hälla i kemikalier.

När vattnet sedan ska användas kan man lufta det genom att hälla det mellan två behållare några gånger så är det mindre risk att det smakar unket.

Recension av Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen

zombieöverlevnad - din guide till apokalypsen

 

Herman Geijer har gjort sig ett namn som zombieexpert genom bloggen NejTackZombies och ABF-kurser om zombieöverlevnad. Nu har har samlat sina kunskaper i boken Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen. Denna bok handlar långt ifrån bara om zombier utan är antagligen den bästa boken om prepping som givits ut på svenska (låt vara att konkurrensen är ganska blygsam).

Boken berättar förstås om zombien som populärkulturellt fenomen, zombiers egenskaper och vad som kan hända vid ett zombieutbrott, med referenser till böcker TV-serier och filmer. Men egentligen används zombierna som en metafor för alla möjliga , mer sannolika katastrof- och apokalypsscenarier.

Herman Geijer går igenom människans grundläggande behov, vilka varor man behöver lägga upp lager av, utrustning, frågan om bug-in eller bug-out, överlevnad i vildmarken, och självhushållning. Men också ämnen som ofta förbises av (amerikanska) preppers, som att skapa bra relation till sina grannar, att komma i fysisk form samt psykologi och gruppdynamik i katastrofsituationer

Boken ger en översiktlig bild av av i stort sett alla ämnen man behöver fundera över som prepper. Den har en viss akademiska touch , med en stor mängd noter, men är samtidigt mycket lättläst med ett stort antal pedagogiska teckningar av Jimmy Wallin. Ska man hitta något att anmärka på är det möjligen att boken är för översiktlig och man behöver bärförleta mer information på många andra ställen ifall man vill fördjupa sig i något av temana. Detta är nog helt avsiktligt av författaren för att undvika att boken blir för tjock och tungläst och därigenom skrämma bort potentiella läsare.

Jag rekommenderar boken för alla som är intresserade av prepping, utom möjligen de som är allergiska mot allt som har med zombier att göra och de som till varje pris vill att författare ska använda uttrycket ”han/hon” istället för ”hen”.

Böcker om överlevnad och prepping på svenska

(2014-06-15)

Engelskspråkiga böcker på temat överlevnad finns det i mängder. Men utbudet av böcker översatta till svenska eller skrivna av svenskar är inte alls dåligt – så stort att det är värt att sätta ihop nedanstående översikt. Flera av dessa finns att köpa i Överlevnadsbutiken, men väldigt många är också slut hos förlaget. Ifall det blir nya upplagor eller ej beror på efterfrågan, så hör av er till förlagen och tjata. Annars går de ofta att hitta på bibliotek eller bokbörsen.

Böcker om överlevnad i vildmarken

Överlevnadshandboken. John ”Lofty” Wiseman, Bonnier fakta 2014.
Bibeln för överlevnadskunskaper även om många av tipsen är inte anpassade för svenska natur. Slut hos förlaget, men en ny upplaga kommer i mars 2015.

Uteliv med överlevnadskunskap. Lars Fält. Vildmarksbiblioteket 2014.
Ny bok (våren 2014), som nästan bara fokuserar på överlevnad. Pedagogisk och med färgbilder lär den ut det mesta du behöver veta om överlevnadskunskap, som kroppens behov, utrustning, bivackering, eld, vatten, föda i naturen och bushcraft.  Gott om färgfoton- och teckningar.

Handbok överlevnad Armén. Lars Fält, Stefan Källman, Almqvist & Wiksell Tryckeri, 1988. Slut hos förlaget, men det kan gå att hitta en pdf-version på nätet.
Bra bok som tar upp mycket om kroppens behov och begränsningar, utrustning, vatten, föda , orientering och bivackering. Pedagogisk med kontrollfrågor och färgteckningar.

Överleva på naturens villkor. Lars Fält, Stefan Källman, Harry Sepp. ICA bokförlag 1986. Slut hos förlaget.

Överleva på naturens villkor. Stefan Källman, Harry Sepp. ICA bokförlag 2001. Slut hos förlaget
Ny och ganska omarbetad upplaga av föregående bok, denna gång utan Lars Fält som medförfattare. Mycket bra bok om överlevnad året runt. Behandlar ämnen som verktyg, kläder, utrustning (inkl. nödask), eld, ätliga växter, v atten och näringsbehov, historiska exempel på överlevnad.  Gott om foton och teckningar, både svartvita och i färg.

Överlevnadsguiden – Allt du behöver veta för att klara dig i naturenRob Beattie. Ordalaget Bokförlag 2006. Slut hos förlaget.
Jag har inte läst denna

Handbok i överlevnad. Chris Grönlund. NordJem 1988.
Jag har inte läst denna

Vildmarksböcker som innehåller tips om överlevnad

Vinterfärden. Lars Fält. Wahlström & Widstrand 2001. Slut hos förlaget.
Äldre version av boken som nu heter ”Uteliv på vintern”.

Uteliv på vintern. Lars Fält. Vildmarksbiblioteket 2010.
Behandlar viktiga områden som utrustning (främst kläder ochskidor/snöskor/pulkor), sjukvård, vatten- och energibehov, planering, orientering och bivackering. Gott om färgfoton- och teckningar.

Friluftsboken: praktiska tips och goda råd om vandring, kanoting, orientering, lägerliv och utrustning. Lars Fält. Wahlström & Widstrand 2007. Slut hos förlaget.
Äldre version av boken som nu heter ”Uteliv på sommaren”.

Uteliv på sommaren. Lars Fält. Vildmarksbiblioteket 2013.
Behandlar alla delar av utrustningen, orientering, vatten- och energibehov, fiske, ätliga växter, kanotpaddling, lägerplats, göra eld, knopar och lite bushcraft. Kort kapitel om överlevnadskunskap ur ett teoretiskt perspektiv. Gott om färgfoton- och teckningar.

Skogsliv. Lars Fält & Bo Wesslien. Vildmarksbiblioteket 2010.
Handlar mer om saker som är kul attkänna till i naturenän sånt som är livsnödvändigt. Men den nämner lite om t.ex. kläder, utrustning, göra upp eld, sömnbehov, sjukvård. Färgfoton.

Uteliv. Med överlevnadsteknik. Lars Fält. Wahlström & Widstrand 1998. Slut hos förlaget.
Mycket bra bok som förutom överlevnadskunskaper ger allmänna tips om kläder och utrustning för svenska vildmarken. Stora delar av texten återfinns i de nyare böckerna Skogsliv, Uteliv på sommaren, Uteliv på vintern och Uteliv med överlevnadskunskap.

Stora vildmarksboken. Lars Monsen. Bokförlaget Forum 2006. Slut hos förlaget.
Innehåller ett kapitel om överlevnad i extrema situationer med exempel på verkliga händelser. I övrigt bra information med foton och teckningar om t.ex. eld, lägerplats, näringsbehov och kläder. Kapitel om jakt och fiske, men ingenting om ätliga växter. Författaren beskriver också sina tester av utrustning från olika märken. Det kan verka som produktplaceringar, men han tvekar inte att såga de produkter som inte håller måttet. Gott om färgfoton.

Vildmarksboken. Lars Monsen. ICA Bokförlag 2000. Innehåller ingenting om överlevnad, men många andra bra tips för den som befinner sig i vildmarken. Många foton, några teckningar.

Utfärd. Göran Olsson. Argasso 2011. Allmänt om utfärder i berg eller vildmark. Omotiverat mycket om klättring, men i övrigt många bra fakta om t.ex. utrustning , orientering, skydd & värme, väder, första hjälpen och vatten- & energibehov. Mycket pedagogiskt med tvåfärgsteckningar.

Första hjälpen i vildmarken. Stefan Källman, Jan Jäger. ICA bokförlag 2010. Förutom ren första hjälpen-kunskap så behandlar boken utrustning (t.ex. nödasken), kläder, väder, mat och dryck, risker, hygien och vissa medicinalväxter. Dessutom hur man improviserar t.ex. bårar och spjälor.

Böcker om ätliga växter i naturen

Kan man äta sånt? Inger Ingmanson. Prisma 2007. Slut hos förlaget.
Förteckning över svenska ätliga växter. Bra beskrivning av varje växt, men nästan inga bilder. De bilder som finns är svartvita.

Vilda växter som mat och medicin. Stefan Källman.  ICA bokförlag 1997. Slut hos förlaget.
Mycket fullständig förteckning över svenska ätliga växter med färgfoto, beskrivning och näringsanalys för varje växt.

Vanliga vilda växter till mat, krydda, hälso- och kroppsvård. Pelle Holmberg. Prisma 2007. Slut hos förlaget.
Mycket fullständig beskrivning av alla ätliga svenska växter. Färgfoto och beskrivning av varje  växt inklusive näringsinnehåll.

Nyttans växter. Kerstin Ljungqvist. Calluna 2011.
Tjock uppslagsbok över alla svenska nyttoväxter med en uppslagsdel indelad per användningsområde. För omfattande för att vara till nytta i kortsiktigt överlevnadsperspektev, men en guldgruva för den som som siktar på långsiktig självhushållning. Måste kompletteras med en flora, eftersom de flesta växter saknar bild och beskrivning.

Naturen som skafferi. Hans Blekastad. Wahlström & Widstrand 1988. Slut hos förlaget.
Jag har inte läst denna.

Överlevnadsböcker för en yngre publik

91:an Handbok i överlevnad. Björn Ihrstedt. Egmont kärnan 2011.
Överlevnadshandbok i serieformat. Inte så heltäckande, men  rolig och mycket lättläst.

Smarta överlevnadsboken. Semic 2009.
Riktad till barn med tips om t.ex. hur man klarar en tromb, en tigerattack eller zombies. Svartvita teckningar.

Första överlevnadsboken. Stefan Källman, Jan Jäger. ICA bokförlag 2004. Slut hos förlaget.
Täcker in alla aspekter av överlevnad i vildmarken, men ur ett barnperspektiv. Pedagogisk med massor av färgteckningar.

Lilla överlevnadsboken. Jo van de Vijver. Bonnier Carlsen 1995. Slut hos förlaget.
Allmänt om friluftsliv och tips på vad man gör om man t.ex. går vilse. Pedagogisk med med bra 2-färgsteckningar. Baserad på holländska förhållanden, men relevant åtminstone för södra Sverige.

Lilla äventyrsboken – ut i skogen. Magnus Bolle. Pedagogisk Information 2006. Slut hos förlaget.
Jag har inte läst denna

Överlevnadsboken. Thomas Eriksson. Rabén & Sjögren 2005. Slut hos förlaget.
Tips för situationer som hur man gör upp eld, klarar en snöstrom, tar sig upp ur en vak eller överlever nilkrokodiler. Pedagogisk med färgteckningar.

Första vildmarksboken.  Berndt Sundsten. ICA bokförlag 1999.
Handlar mest om hur det är att vara ute i skogen om vad man kan se och höra, men lite grann om överlevnad. Vackra fyrfärgsteckningar.

Världens farligaste faror. Anna Claybourne. Rabén & Sjögren 2009. Slut hos förlaget.
Jag har inte läst denna

Böcker om prepping och samhällets sårbarhet

Varning! Om du inte läser denna bok kommer du aldrig att överleva. Neil Strauss. Lind & co förlag 2010.
Lättläst och underhållande skönlitterär (men verklighetsbaserad) historia. Bra inkörsport till preppertänkande.

Kollaps. David Jonstad. Ordfront förlag 2012.
Beskriver hur sårbart vårt komplexa samhälle är och drar paralleller till tidigare civilisationer som gått under. Innehåller några sidor om hur man förbereder sig  för hårdare tider: generella tips om ökad självhushållning, mental och ekonomisk beredskap, men få praktiska exempel.

Sverige är oslagbart: [om säkerhet, sårbarhet och överlevnad]. Håkan Wall. Utbildningsradion 1989. Slut hos förlaget.
Jag har inte läst denna.

Böcker om hur man klarar livshotande situationer

I värsta fall. Katastroffrågor och överlevnadssvar.Joshua Piven, David Borgenicht. ICA bokförlag 2008.
En salig blandning av fakta om olika farliga saker. Tips på hur man klarar livshotande situationer och kontrollfrågor där man kan testa sig själv. Rörigare och mindre pedagogisk än författarnas andra böcker.

I värsta fall. Överlevnadshandbok för extrema situationer. Joshua Piven, David Borgenicht. ICA bokförlag 2008. Slut hos förlaget.
Tips hur man klarar sig i en mängd extrema situationer. T.ex. sjunkande bil, skenande tåg, vilda djur, naturkatastrofer, olyckor och att vara vilse i skogen. Mycket underhållande och pedagogisk.

I värsta fall. En överlevnadshandbok för resor. Joshua Piven, David Borgenicht. Damm förlag 2003. Slut hos förlaget.
En blandning av tips för alla möjliga situationer – hur du överlever en flygkrasch, möten med dödliga djur eller kvicksand.

I värsta fall. En överlevnadshandbok för vardagen. Joshua Piven, David Borgenicht. ICA bokförlag 2008.
Hundratals tips för jobbiga situationer – både såna som är livshotande och såna som mest är irriterande.

Råd. Lennart Wallin. Larsons förlag 2000. Om hur man förebygger eller hanterar olika krissituationer från trafikolyckor till att vara vilse i skogen. Uppställt i alfabetisk ordning.

Överlevnad till sjöss

Handbok för överlevnad till sjöss. Stefan Nilsson. SSTC AB 2010. Oumbärlig för alla som ska ut på längre båtturer. Behandlar på ett pedagogisk sätt och med många foton alla delar av överlevnad till sjöss och hur man förbereder sig före färd.

Första hjälpen ombord. Sandra Roberts, Bokförlaget Sjöbris 2012. Allmänt om första hjälpen med bara ett kapitel om sjörelaterade skador/sjukvård. Mycket pedagogisk med en del färgfoton.

Första hjälpen ombord. Dan Edman, Rune Larson, Ingegerd Snöberg. Jure Förlag 2009. Mer teoretisk än boken ovan med samma namn. Liknar en skolbok, vilket den i princip är. Ganska pedagogisk. Några färgteckningar och färgfoton.

Har jag missat någon bok? Tipsa gärna om den. Vad som kanske borde finnas med är böcker om självhushållning och konservering av mat. Jag lovar att komma med en uppdatering av denna lista när jag fått tag på de böcker jag ännu inte läst.

Tidningen Samhällssäkerhet

(2014-03-22)

Idag medföljde tidningen Samhällssäkerhet nr 14 som bilaga till DN. Tidningen kommer två gånger per år och produceras av MediaPlanet på uppdrag av MSB (tror jag – det framgår inte så bra). Den innehåller en del korta artiklar som kan vara av intresse för preppers: bl.a. presentation av MSB:s mål, Sveriges försvarsberedskap, brandrisker i hemmet, IT-säkerhet och ett debattinlägg om att våra skyddsrum förfaller. Det länkas också till www.samhällssäkerhet.se (märk väl, inte www.samhallssakerhet.se, som är webplatsen för en säkerhetsmässa).
Om ni vill läsa tidningen så tror jag att denna direktlänk funkar.

Samhällssäkerhet14

Vad är det här Mylar som alla talar om?

 

 

(2013-07-21)

mylar

Mylar är ett varumärke som ägs av DuPont Teijin Films, som i sin tur är ett samägt bolag mellan DuPont och Teijin. Mylar är en typ av specialbehandlad polyester som består av flera skikt som bl.a. innehåller aluminiumfolie och polyeten. Mylar utvecklades i mitten av 1900-talet. Det mer vetenskapliga på Mylar är BOPET (Biaxiellt orienterad polyetylentereftalat). I Storbritannien och USA är Mylar också känt som Melinex eller Hostaphan.

Mylar har vissa intressanta egenskaper som gör att användningsområdena är många. Det är inte elektriskt ledande, det har hög dragstyrka och är kemiskt stabilt, värmebeständigt, reflekterande och släpper inte igenom gaser (eller lukter).

Mylar används bla till långtidsförvaring av livsmedel, läkemedel och papper (t.ex. serietidningar, kartor och arkivdokument), som lock till vissa livsmedelsförpackningar, i högtalare, kassettband, gasballonger, rymddräkter och nödfiltar och som elektriskt isolerande material.

Mylar görs av polyetylentereftalat (PET, samma material som i läskflaskor) som i smält form pressas, dras ut i två riktningar till en tunn film, värmebehandlas och får sedan svalna. Ofta beläggs filmen med ett tunnt skikt av metall i gasform (vanligen aluminium men kan även vara guld eller annan metall) för att ge reflekterande egenskaper. Mylar som ska användas för paketetering av livsmedel beläggs ofta med ett skikt av polyeten för att ge ökat motstånd mot punktering. Den sidan av filmen blir då mattare medan den andra är blank.