En svart hund med kastanjebruna tecken kan vara en imponerande syn på fjället, men utseendet säger bara en del. Gordon setter är framför allt en arbetande stående fågelhund, och valet passar bäst den som vill tillbringa mycket tid i skog, på fält eller i fjällterräng. Här går jag igenom rasens jaktarbete, temperament, träning, skötsel och vad du bör kontrollera innan du väljer valp.
En uthållig fågelhund för ett aktivt liv utomhus
- Ursprung: Skottland, där rasen utvecklades för jakt på fågel.
- Arbetssätt: Söker självständigt, tar stånd, reser fågel och apporterar på kommando.
- Storlek: Cirka 66 cm för hanar och 62 cm för tikar i mankhöjd.
- Temperament: Intelligent, arbetsvillig, modig och ofta sen i mognaden.
- Skötsel: Pälsen kräver vanligtvis mindre än en timme i veckan.
- Viktigast före köp: Välj uppfödare efter jaktliga egenskaper, hälsa och mentalitet.
Vad som gör rasen speciell
Gordonsettern tillhör grupp 7, stående fågelhundar. Den är byggd för galopp och långa arbetsdagar, med en kraftigare kropp än flera andra setterraser och en päls som skyddar mot väder i skog och på öppna marker.
Den typiska färgen är svart med kastanjebruna tecken på bland annat nosparti, bröst och ben. För mig är det dock arbetssättet som verkligen definierar rasen, inte den eleganta siluetten eller den långa behängen på öron och ben.
Rasen utvecklades i Skottland under 1800-talet och förknippas med Alexander, den fjärde hertigen av Gordon. Den skulle kunna arbeta uthålligt i kuperad terräng och hitta fågel på stora avstånd från jägaren. Svenska Kennelklubben anger en idealisk mankhöjd på 66 centimeter för hanar och 62 centimeter för tikar.
Så arbetar den på jakt
En stående fågelhund söker av terrängen framför jägaren, ofta i ett sicksackmönster mot vinden. När hunden känner vittring stannar den och markerar fågelns plats genom att ta stånd. Det ger jägaren möjlighet att komma fram innan fågeln reses.
Efter resningen ska hunden kunna förbli stadig och senare apportera fällt vilt på kommando. I svensk jakt kan arbetet vara relevant vid exempelvis ripa, tjäder, orre, fasan och rapphöna, beroende på jaktform och lokala förutsättningar.
Det här är inte en hund som automatiskt håller sig nära föraren hela dagen. En vältränad individ ska kunna arbeta på avstånd och ändå samarbeta, men den behöver lära sig när självständighet är önskvärd och när den måste vända tillbaka. Inkallning och stoppsignal är säkerhetsfrågor, inte bara lydnadsdetaljer.
Fjäll, skog eller fält
I fjällterräng uppskattar jag rasens uthållighet och förmåga att arbeta i kyla och vind. På öppna marker kan söket bli stort, vilket ställer höga krav på förarens erfarenhet och på hundens grunddressyr.
För den som jagar sporadiskt kan det vara klokt att prova organiserad träning med fågelhundar innan köp. Det är lätt att överskatta sin egen möjlighet att ge hunden rätt jaktlig träning, särskilt under de första två åren.
Temperament och vardag fungerar bara med rätt ramar
Rasen ska vara intelligent, värdig, modig och vänlig. Samtidigt är den avlad för att fatta egna beslut, följa vittring och fortsätta arbeta länge. Därför kan samma egenskaper som gör den effektiv i jakt bli krävande i vardagen.
Jag skulle inte välja en setter av den här typen med planen att jaktlusten ska försvinna. Jaktinstinkten är en del av hundens identitet, och en uppfödare som lovar en valp helt utan jaktintresse bör granskas noggrant.
I ett aktivt hem kan den bli en lojal och trevlig följeslagare. Den behöver ändå mer än en vanlig promenad runt kvarteret. För många vuxna och friska individer innebär det minst 1,5 till 2 timmar aktiv tid per dag, kompletterat med nosarbete, lydnad eller annan mental träning.
| Passar ofta för | Kan bli svårt för |
|---|---|
| Jägare och friluftsmänniskor | Den som vill ha en lågenergihund |
| Personer som tränar regelbundet | Hem där hunden lämnas ensam långa dagar |
| Förare som uppskattar självständigt arbete | Den som vill ha en hund med helt säker löslydnad utan träning |
Träningen behöver börja tidigt och fortsätta länge
En ung hund behöver först bygga trygghet, kontakt och kroppskontroll. Jag börjar hellre med korta pass på några minuter och avslutar medan hunden fortfarande vill mer än att träna tills koncentrationen tar slut.
En praktisk träningsordning
- Kontakt och följsamhet i lugna miljöer.
- Inkallning med långlina innan hunden får större frihet.
- Stoppsignal, så att hunden kan avbryta ett sök eller en jaktliknande situation.
- Sök i vind under kontrollerade former.
- Stånd och resning med instruktör eller erfaren fågelhundsgrupp.
- Apportering först med enkla föremål och senare med vilt, när grunderna sitter.
Gordonsettern mognar ofta sent. En hanhund kan vara fullt utvecklad först vid tre till fyra års ålder, vilket betyder att ungdomlig impulsivitet inte alltid är ett tecken på dålig mentalitet. Däremot måste träningen anpassas efter individen och utvecklas stegvis.
Det vanligaste misstaget är att ge för mycket frihet för tidigt. En hund som flera gånger får följa vittring långt bort lär sig snabbt att egen jakt lönar sig. Långlina, tydliga rutiner och belöningar för återkontakt gör större skillnad än hårda korrigeringar.
Skötsel, hälsa och val av uppfödare
Pälsen är måttligt lång och behöver regelbunden borstning, särskilt efter arbete i ris och blöt vegetation. En genomgång varje vecka räcker ofta, men tassar, öron och behäng bör kontrolleras efter varje jaktdag. Små tovor mellan tårna kan annars snabbt bli ett större problem.
Rasen betraktas generellt som frisk, men höftledsdysplasi är den hälsorisk som oftast lyfts i svenska rasbeskrivningar. Svenska Kennelklubben anger att drygt 10 procent av hundarna drabbas av HD. Siffran ska inte användas för att bedöma en enskild valp, men den visar varför dokumenterad hälsodata är viktig.
Innan jag skulle välja valp vill jag se föräldrarnas höftresultat, fråga om ögonundersökningar och be uppfödaren beskriva hundarnas jaktliga funktion i praktiken. Det räcker inte att föräldrarna har meriter från utställning om målet är en fungerande jakthund.
Läs också: Långhårig tax - Mer än bara päls: Jakt, vård & vardag
Jaktlinje eller utställningsinriktning
Uppfödare kan ha olika prioriteringar. Vissa fokuserar främst på jaktliga egenskaper, medan andra lägger större vikt vid exteriör. Skillnaden behöver inte vara absolut, men du bör förstå vilken typ av hund du faktiskt köper.
Be om att få träffa vuxna hundar ur linjen och se hur de beter sig utanför utställningsringen. En bra valp börjar med rätt föräldradjur, men den blir inte färdig utan rätt miljö, träning och möjlighet att arbeta.
När rasen är rätt och när du bör välja en annan
Rasen kan vara ett mycket bra val om du vill ha en hund som följer med på jakt, fjällturer, skidåkning och regelbunden träning. Den passar särskilt väl för den som uppskattar en hund med både motor och egen vilja.
Jag hade däremot valt en annan ras om vardagen främst består av korta promenader, om hunden ofta måste vara ensam eller om målet är en följeslagare utan tydlig jaktlust. Det är sällan motionen ensam som avgör. Hunden behöver få använda nosen, hjärnan och arbetsviljan.
En fungerande vardag kräver också hänsyn till omgivningen. Lös hund i områden med vilt, trafik eller tamdjur är en risk när jaktlusten tar över. Använd därför koppel eller långlina tills inkallning och stoppsignal fungerar även med störningar.
Det viktigaste beslutet tas före valpen flyttar hem
Den här rasen blir som bäst när människan accepterar hela hunden, inte bara det vackra yttre. Före köp bör du kunna svara ja på tre frågor: Har jag tid för daglig aktivitet, kan jag ge hunden regelbunden träning och vill jag faktiskt leva nära en fågelhund?
Om svaret är ja kan en gordonsetter bli en stark partner i naturen under många år. Börja med uppfödaren, studera vuxna hundar och planera träningen innan valpen kommer hem. Rätt matchning betyder mer än färg, kön och imponerande stamtavla.
