En ensam skugga som försvinner mellan granarna kan få det att kännas som om lodjur finns överallt, men den svenska stammen är fortfarande svår att räkna exakt. Frågan hur många lodjur finns det i Sverige har därför ett tydligt men ungefärligt svar: omkring 1 500 lodjur enligt den senaste inventeringen. Här förklarar jag hur siffran tas fram, var lodjuren finns och vad antalet betyder för svensk viltvård.
Den svenska lodjursstammen ligger över den fastställda miniminivån
- Cirka 1 500 lodjur uppskattas finnas i Sverige.
- Osäkerhetsintervallet ligger på ungefär 1 267 till 1 734 individer.
- Inventeringen 2025/2026 registrerade 256,5 familjegrupper i Sverige.
- Den nationella miniminivån är 870 lodjur.
- Lodjur finns främst i norra och mellersta Sverige, men även längre söderut.
Den senaste uppskattningen landar på omkring 1 500 lodjur
Den senaste inventeringen visar att Sverige har ungefär 1 500 lodjur. Det är en svag ökning jämfört med föregående inventering, då stammen uppskattades till cirka 1 400 djur. Skillnaden ska ändå tolkas försiktigt, eftersom det handlar om en beräknad population och inte en fullständig räkning av varje enskilt lodjur.
Enligt Naturvårdsverket ligger det aktuella osäkerhetsintervallet på ungefär 1 267 till 1 734 lodjur. Det mest rättvisa sättet att uttrycka resultatet är därför att stammen ligger runt 1 500 djur, snarare än att påstå att exakt 1 500 lodjur finns i landet.
| Inventeringsperiod | Registrerade familjegrupper i Sverige | Beräknat antal lodjur |
|---|---|---|
| 2024/2025 | 234 | Cirka 1 367 |
| 2025/2026 | 256,5 | Cirka 1 500 |
För mig är det viktiga här att skilja på trend och exakt antal. Den senaste utvecklingen pekar uppåt, men en enskild vinter säger mindre än flera års inventeringar i följd. Snödjup, rapporteringsinsats, jakt och hur många honor som fått ungar kan påverka resultatet från år till år.
Så räknar man lodjur som sällan visar sig
Lodjur är solitära och rör sig över stora områden. Därför går det inte att räkna dem på samma enkla sätt som exempelvis älgar vid en organiserad viltobservation. I stället används framför allt familjegrupper, alltså en hona som går tillsammans med sina årsungar.
Inventeringen pågår normalt från 1 oktober till sista februari. Under perioden samlas uppgifter om spår, synobservationer, viltkamerabilder och döda årsungar in. Länsstyrelsernas naturbevakare kontrollerar observationerna och bedömer om de uppfyller kraven för en dokumenterad eller säker föryngring.
SLU Viltskadecenter och norska Rovdata använder gemensamma skandinaviska riktlinjer. När antalet familjegrupper är känt räknas det om till ett uppskattat antal individer med hjälp av kunskap om lodjurens hemområden, rörelser och förhållandet mellan honor, ungar och övriga djur i stammen.
Läs också: Canis lupus - Varför vargens namn är viktigt i viltvården?
Varför familjegrupper ger en användbar bild
En familjegrupp är lättare att följa än ett ensamt lodjur. Flera observationer kan jämföras över tid och på så sätt kan inventerarna undvika att räkna samma hona med ungar flera gånger. Metoden ger inte ett perfekt facit, men den gör det möjligt att jämföra utvecklingen mellan olika år.
Allmänheten spelar också en praktisk roll. Den som hittar tydliga lodjursspår eller får en säker bild från en viltkamera kan rapportera observationen till länsstyrelsen eller via Skandobs. En enskild rapport räcker sällan för att fastställa en familjegrupp, men många lokala observationer kan göra stor skillnad för inventeringen.
Var i Sverige finns lodjuren
Lodjur finns i stora delar av Sverige, men tätheten varierar tydligt. De största förekomsterna finns i norra och mellersta Sverige, där skog, fjällnära områden och god tillgång på bytesdjur ger lämpliga livsmiljöer.
I södra Sverige finns också lodjur, men populationen är mer fläckvis fördelad. Där kan ett område ha återkommande lodjursobservationer under flera år, medan ett annat område bara får tillfälliga besök av kringvandrande individer.
Rådjur är ett viktigt bytesdjur i många delar av landet, medan ren spelar större roll i områden där lodjur och renskötsel överlappar. Tillgången på föda påverkar därför både var lodjuren etablerar revir och hur många ungar som överlever.
Det är lätt att överskatta antalet efter en uppmärksammad synobservation. Samma lodjur kan röra sig över ett mycket stort område, och ett djur som syns nära en by kan senare dyka upp många mil bort. Flera observationer betyder inte automatiskt flera lodjur.
Vad siffran betyder för viltvården
Att Sverige har omkring 1 500 lodjur betyder inte att hela stammen kan beskattas genom jakt. Förvaltningen måste väga samman stammens storlek, geografiska spridning, föryngring och konflikter med tamdjur och renar.
Den nationella miniminivån är 870 lodjur. Det är ett förvaltningsgolv som ska bidra till att arten behåller en gynnsam bevarandestatus, inte ett mål som stammen helst ska ligga precis på. När den faktiska populationen ligger över nivån kan regionala beslut om licensjakt i vissa fall bli aktuella.
Lodjuret är fridlyst och jakt får bara ske under strikt reglerade former. Licensjakt kan beslutas av länsstyrelser när förutsättningarna är uppfyllda, medan skyddsjakt kan användas för att förebygga allvarliga skador på exempelvis renar eller tamdjur.
De aktuella jakttiderna för licensjakt är normalt från 1 mars till 15 april i norra rovdjursförvaltningsområdet och från 1 mars till 31 mars i övriga delar av landet. Exakta beslut, områden och tilldelningar kan ändras, så den som jagar måste alltid följa länsstyrelsens beslut för det aktuella området.
Varför antalet förändras från år till år
Lodjursstammen påverkas av flera faktorer samtidigt. Den viktigaste är ofta tillgången på bytesdjur, men även jakt, illegal dödlighet, trafikolyckor, sjukdomar och hur många ungar som överlever vintern spelar in.
Även själva inventeringen påverkas av vädret. Ett stabilt snötäcke gör det lättare att följa spår, medan en snöfattig vinter ökar betydelsen av viltkameror och andra observationer. Det kan ge intrycket av en större eller mindre stam utan att den verkliga förändringen är lika stor.
Skillnaden mellan 2024/2025 och 2025/2026 visar just varför man bör titta på utvecklingen över tid. Antalet registrerade familjegrupper ökade från 234 till 256,5, men det betyder inte att stammen har vuxit med exakt samma andel. Omräkningen till individer innehåller alltid en statistisk osäkerhet.
Min egen tumregel är att läsa siffran 1 500 som en riktning, inte som en lagerräkning. Den säger att lodjuren är etablerade och att stammen ligger tydligt över miniminivån, men den säger inte hur många djur som finns i varje skogsområde.
Så ska du tolka nästa siffra om lodjur i Sverige
När nästa inventering publiceras bör du först titta på antalet familjegrupper, sedan på den uppskattade populationen och slutligen på osäkerhetsintervallet. Tillsammans ger de en bättre bild än en ensam rubriksiffra.
Det mest rimliga svaret just nu är alltså att det finns ungefär 1 500 lodjur i Sverige. Stammen bedöms vara livskraftig, men den behöver fortsatt inventering och en viltförvaltning som tar hänsyn både till rovdjuren, bytesdjuren, renskötseln och människor som lever nära skogen.
