Vi har kommit till del 3 i vår miniserie om dricksvatten. Denna vecka handlar det om olika typer av förorenat vatten och vilka olika reningsmetoder det finns.
Skadliga saker som potentiellt kan finnas i dricksvatten
Djur och mikroorganismer
Insekter: (ägg och larver av) myggor, flugor. Dödas genom kokning. Tas också bort med de flesta vattenfilter.
Maskar: (ägg från) bandmask (tex dvärgbandmask, binnikemask), (ägg från) spolmask. Dvärgbandmask är mycket ovanlig i Sverige, men andra maskar och spolmask förekommer. Dödas genom kokning. Tas också bort med de flesta vattenfilter. Klorering hjälper vanligen inte.
Protozoer (urdjur, encelliga eukaryoter): Entamoeba histolytica (amöba som ger dysenteri), cryptosporidium, giardia. Dödas genom kokning. Tas också bort med de flesta vattenfilter. Klorering hjälper vanligen inte, däremot UV-behandling.
Alger: cyanobakterier (blågröna alger) (De är egentligen inte alger, utan bakterier. Riktiga alger som grönslick (sjögräs) är inte farliga för människan). Hela cyanobakterier tas bort med de flesta vattenfilter. Går däremot bakterien sönder så läcker det ut gift som finns inne i cellerna. Om man kokar eller klorerar går också bakterierna sönder. För att få bort sådant gift måste vattnet destilleras.
Bakterier: Vibrio cholerae (kolerabakterie), E coli (EHEC, ETEC, EPEC, EIEC), campylobacter, salmonella, Mycobacterium tuberculosis (turberkulosbakterie), shigella (dysenteribakterie), legionella, clostridium, enterokocker. Dödas genom kokning eller Klorering. Tas också bort med de flesta vattenfilter.
Virus: hepatit A, polio, calicivirus (vinterkräksjuka), rotavirus. Dödas genom kokning eller Klorering. Normala vattenfilter är för grovmaskiga, det behövs porstorlekar på ca 0,00001 mm (0,01 mikron) för att filtrera bort virus.
Partiklar
Sand, humus, lera. Är oftast inte farliga att få i sig, men kan påverka smaken på vattnet. De sätter även igen filter och minskar effektiviteten hos kemiska reningsmedel. Tas bort med ett eller flera förfilter. Ibland kan det fungera att bara låta partiklarna sedimentera och sedan använda vattnet överst.
Organiska miljögifter
Klorföreningar: freoner, DDT, PCB, dioxiner.
Bromföreningar: freoner, flamskyddsmedel.
Perfluorerade ämnen: (impregneringsmedel, rengöringsmedel, brandsläckningsskum).
Kvicksilverföreningar: metylkvicksilver.
Alkylfenoler (mjukgörare i textilier).
Petroleumprodukter: diesel, bensin, fotogen, motorolja.
Halterna av dessa ämnen är normalt låga i svenska vatten utom möjligen vid industriområden, hamnar eller gruvor. De flesta av dem är inte akut giftiga utan bara skadliga vid upprepad förtäring. Många av ämnena kan renas bort genom kolfiltrering eller destillation. Trots det bör man nog helt undvika vatten med denna typ av föroreningar och hitta en annan vattenkälla.
Oorganiska ämnen
Arsenik.
Tungmetaller: kadmium, bly, kvicksilver, uran.
Andra metaller: järn, koppar, zink, aluminium. Är normalt inte farliga i mindre mängder.
Koksalt (natriumklorid).
Alla dessa ämnen är vanligen lösta i vattnet och försvinner inte vid kokning eller filtrering. De går heller inte att klorera bort. Destillation är däremot effektivt. Filter med omvänd osmos eller jonbytare fungerar också.
Olika typer av reningsmetoder
Filtrering
Förfiltrering eller grovfiltrering tar bort partiklar, men inte mikroorganismer. Det finns många kommersiella förfilter men det kan ibland räcka med en tygtrasa eller ett kaffefilter. Ett finmaskigt filter är effektivare, men vattnet rinner långsammare genom ett sådant.
Kolfilter kan ta bort smak, lukt, färg och vissa organiska ämnen men släpper normalt igenom mikroorganismer.
Keramiska filter, glasfiberfilter, polymerfilter, cellulosafilter renar bort mikroorganismer efter storlek. En vanlig porstorlek är 0,2 mikrometer, vilket tar bort bakterier, protozoer och större organismer. Däremot tar sig virus igenom porerna och kräver därför porstorlekar ner mot 0,02 mikrometer. Porstorleken räknas ofta som ett genomsnitt och därför kan en del av porerna vara större och ett litet antal av mikroorganismerna ta sig igenom filtret. Filter som LifeStraw eller Sawyer Mini lovar t.ex att ta bort 99.9999% av alla bakterier.
Kemisk rening
Kemisk rening av dricksvatten kallas i dagligt tal klorering, men många olika ämnen kan användas: Klorgas, klordioxid, hypoklorit, dikloroisocyanurat, jod eller kaliumpermanganat. Kemikalierna oxiderar sönder bakterier och virus, men protozoer och större organismer har ofta ett hölje som står emot sådan behandling.
UV-behandling
UV-ljus har hög energi och spränger sönder virus och bakterier och fungerar även på protozoer som kan vara motståndskraftiga mot kemiska reningsmetoder. I princip räcker det med starkt soljus och en PET-flaska, men har man lite mer bråttom finns produkter som SteriPen som har en UV-lampa.
Destillering
Vid destillation förångar man vattnet, samlar upp ångan och låter den kondensera. Det är det mest effektiva sättet att rena vatten och tar bort alla typer av föroreningar från vattnet (vissa organiska lösningsmedel går inte att rena bort på detta sätt). Men destillation kräver specialutrustning och är energikrävande.
Kokning
Kokning av vattnet dödar alla mikroorganismer. Det räcker egentligen att vattnet kokar upp, men det brukar rekommenderas att det ska koka i minst en minut. Däremot försvinner ingenting från vattnet vid kokning, vilket betyder att döda bakterier, partiklar, kemikalier och salter stannar kvar.
