Morakniv började tillverka sina numera världsberömda knivar redan 1898 (även om företaget räknar 1891 som ursprungsåret). Under många år var knivarna kända för sina handtag av rödmålat trä och slidor av cellulosabaserad vulcanfiber, men nu finns en mängd modeller som har andra färger och andra material i handtag och slida.
Även om morakniv har kvar klassiska modeller med handtag av obehandlad eller rödlackerad björk, så är många av de moderna modellerna utrustade med ergonomiska plastskaft med friktionsgrepp.
Knivbladets material
Moraknivarnas blad gör av olika sorters stål : Kolstål. Knivblad av kolstål är inte lika blanka som blad av rostfritt stål. De är lätta att slipa men rostar om man inte håller dem rena och torra.
Rostfritt stål. Morakniv använder rostfritt stål 12C27 eller 14C28N från den svenska tillverkaren Sandvik, som kan slipas superskarpt och inte rostar i första taget. Rostfritt stål håller skärpan längre, men är lite svårare att slipa om än kolstål. Är också lite mjukare än kolstål och laminerat stål
Laminerat kolstål är speciellt utvecklat för Morakniv. Det kombinerar egenskaper från rostfritt stål och kolstål och ger hög skärpa som håller länge. Bladet går att böja något, vilket passar bra i slöjdknivar.
Bladets form
Knivblad kan ha många olika former, beroende på vad de ska användas till. Alla Moraknivs frilufts-och täljknivar har en form som kallas drop point, där den raka ryggen börjar slutta nedåt några centimeter från spetsen. Modellerna 2000 och Kansbol är flåslipade, vilket innebär att biten närmast spetsen är tunnare, vilket ger ökad flexibilitet.
I början var alla handtag på moraknivar tillverkade av björk. Björkträ används fortfarande i bland annat modellerna Classic, Scout och Slöjdkniv. Morkaniv har nyligen kommit med en serie knivar med handtag av askträ.
Björkhandtag
Polymerplast eller polyamid är hårdplaster som är starka och slagtåliga. Plast kan bli lite halt när det är fuktigt, så därför har vissa knivar ett lager av något annat material för att ge bättre grepp.
Handtag med TPE-gummi (mörka partier)
TPE-gummi eller termoplastisk elast ger bra grepp på modeller som PRO, Companion, 2000, Eldris, Kansbol och Garberg.
Pro grip är ett gummimaterial som täcker ytan på vissa av plasthandtagen och ger ett väldigt skönt grepp. Används i första hand på Moraknivs köksknivar.
Kork. Moras flytande kniv flyter som en kork eftersom handtaget är gjort av det (med ett lager av plast inuti för att göra det hållbart).
Knivvård
Ta hand om knivbladet när du använt kniven.
När blad av rostfritt stål blir smutsiga, mår de bra av att sköljas av med tvål och vatten sedan lufttorka.
Kolstål däremot oxiderar i fuktig miljö. Torka av bladet och olja in det med ett tunt lager.
Rötmånaden kallades förr tiden mellan ungefär 23 juli och 23 augusti, då livsmedel hade som kortast hållbarhet. Det är den period på året då det brukar vara som fuktigast och varmast, vilket gör att bakterier och mögel växer som bäst. Nu är rötmånaden precis slut, men det är inte bara på sommaren som maten blir dålig om man förvarar den för länge. Vi ska gå igenom de olika saker som kan hända med mat vid förvaring.
Härskning
Härskning innebär att fett bryts ner till mindre beståndsdelar som ofta luktar och smakar illa. Det vanligaste anledningen till härskning är att fettet i ett livsmedel oxideras av luftens syre. Men härskning kan också ske utan syre, med hjälp av enzymer som finns i mjölk, grädde och smör. Härskning förhindras genom lufttäta förpackningar och hos mjölkprodukter genom att förvara dem vid låg temperatur.
Mögel
I luften omkring finns det alltid mögelsporer i större eller mindre mängd. Om sporerna landar på ett ställe där det finns näring och fukt och rätt temperatur så börjar det bildas mögel, som egentligen är en typ av svamp. Det finns massor av olika mögeltyper; en del producerar gift, mykotoxiner, medan andra typer producerar ogiftigt mögel som anses som en delikatess (t.ex. på vissa ostar). Jäst är också en typ av svamp och är släkt med mögel.
Tillväxt av mögel i livsmedel hindras genom torkning, bortagning av syre, förvaring vid låg temperatur eller med konserveringsmedel som bensoat. Hög sockerhalt är inte tillräckligt för att stoppa mögel och mögelsvampar kan växa vid låga pH (i sura inläggningar). Skadade frukter och grönsaker möglar snabbare än oskadade.
Bakterietillväxt
Bakterier finns nästan överallt och de flesta sorter är ofarliga om de håller sig på rätt ställe. Bakterier behöver vatten, näring och lagom temperatur (20-40 grader för de flesta bakterier) och kan föröka sig väldigt snabbt under perfekta förhållanden.
Farliga bakterier Några bakterier är dock riktigt farliga om de etablerar sig i matsmältningssystemet: campylobacter, salmonella och ehec. Andra bakterier (stafylokocker, bacillus cereus och botulinumbakterier) bildar gifter, toxiner, som inte förstörs även om man dödar bakterierna genom kokning.
Nyttiga bakterier Vi har bakterier på huden som skyddar oss mot svampangrepp och i tarmarna som hjälper till att bryta ner vår föda. Mjölksyrebakterier producerar mjölksyra som hindrar andra bakterier från att växa och används vid konservering av yoghurt, filmjölk, surkål och andra grönsaker i en process som kallas fermentering.
Naturliga bakterier i maten Vissa livsmedel, som mjölkprodukter och kött innehåller alltid bakterier som kommer med i tillverkningen. De har därför begränsad hållbarhet och måste förvaras vid låg temperatur.
Kontamineringav maten Det vanligaste sättet som skadliga bakterier hamnar i vår mat är från smutsiga händer. Bakterier kan också överföras mellan livsmedel via skärbrädor. Att hosta, nysa eller ha smutsiga kläder kan också leda till att bakterier sprids till maten.
Konserveringhindrar bakterierna Torkning, insaltning, sockring, fermentering eller låg temperatur förhindrar att bakterierna i maten växer. Däremot hjälper inte alltid lufttäta förpackningar eftersom det finns bakterier som inte behöver syre, exempelvis botulinumbakterier, som kan växa i vakuumpackad lax,
Nedbrytning
UV-strålning från solen bryter ned många livsmedel och därför ger ogenomskinliga förpackningar längre livslängd. Gryner och frystorkad mat kan spontant falla sönder om de lagras väldigt länge. Men det är bara konsistensen som ändras, inte smaken. Vissa smakämnen och vitaminer kan brytas ner vid lång lagring.
Insekter
Det finns ett antal insekter som gärna äter upp vår mat om de får chansen. Bästa sättet att slippa silverfiskar, brödbaggar, kackerlackor och myror är att ha det välstädat i skafferiet och övriga köket. Mjölbaggar slipper man genom att förvara mjöl och gryner i täta förpackningar. Bananflugor håller man efter genom att inte ha övermogen frukt framme, tömma komposthinken och hålla koll på krukväxternas jord.
Så länge kan du förvara mat
Livsmedel är idag ofta välförpackade så att det inte kan komma in syre eller fukt. Det bäst före-datum som står på förpackningen är vanligen satt med marginal och maten går att äta långt efter datumet gått ut. Konsistensen kan förändras och möjligen smaken, men maten kommer inte att bli otjänlig.
Märkningen sista förbrukningsdag däremot finns bara på livsmedel som snabbt blir dåliga om de förvaras för länge (kött, skaldjur, rökt fisk). Någon dag efter sista förbrukningsdag kan maten fungera att äta om förpackningen förvarats vid rätt temperatur och innehållet luktar och smakar som vanligt.
Vid ett åskoväder byggs en kraftig elektrisk laddning upp i molnen som försöker urladda till den högsta punkten på marken. Ett blixtnedslag har väldigt hög energi med spänningar på miljontals volt och kan sätta eld på träd och byggnader samt förstöra elektronik. Blixten kan slå ner två gånger på samma ställe, vissa höga byggnader träffas många gånger per år.
Sätt dig i säkerhet
Stanna inomhus. Även om ditt hus inte har åskledare är det säkrare än att gå ut. Men vattenledningar kan i värsta fall bli strömförande och blixtar kan slå ut ur vägguttag.
Äldre bilar skyddar mot blixtnedslag, inte för att de har gummidäck, utan för att de är metallburar som en elektrisk laddning inte kan komma igenom. Moderna bilar har ibland karosser av plast och större fönster och kanske inte skyddar vid ett nedslag. Däcken och elektroniken kan bli förstörda på alla typer av bilar.
Om du är utomhus, undvik öppna fält, fotbollsplaner och golfbanor. Blixten söker sig till den högsta punkten i närheten. Gummistövlar skyddar inte. Stå inte för nära höga träd. Blixten kan gå genom trädet och ner i marken. Trädet kan också splittras eller tappa grenar.
Vatten leder ström, så låt bli att bada, fiska, vattensporta och åka båt om inte båten har en åskledare.
Förbered dig
Dra ur sladdar till känslig utrustning som tv, router, bärbara datorer och mobilladdare. Om blixten slår ner i elnätet kan den höga energin smälta kretskort. Även på tvättmaskin, diskmaskin kyl, frys och spis borde du dra ut sladden, men det är ofta lite krångligare. Lampor är inte lika viktigt att dra ur, glödlampan kan förstöras vid ett blixtnedslag, men det är ganska billigt att ersätta.
Blixtar kan skjuta ut ur vägguttagen. Även ur en vanlig analog telefon kan det slå ut blixtar, däremot inte ur en mobiltelefon. Att installera ett överspänningsskydd i elcentralen hjälper oftast mot alla ovanstående problem.
Det är lätt hänt att det blir strömavbrott i samband med åskväder, så gör de vanliga förberedelserna inför strömavbrott: -Kontrollera att ficklamporna har laddade batterier. -Plocka fram ljus och tändare. -Leta reda på ett stormkök för att kunna koka vatten och värma mat. -Kontrollera brandvarnaren, brandvarnaren och brandfilten. -Tappa upp några dunkar eller flaskor och tillbringare med vatten. -Se till att din mobil och powerbank är laddade (men ladda dem inte om åskvädret har börjat). -Ställ in din lokala P4-kanal på din vevradio eller batteriradio för att kunna få information.
I vårt moderna samhälle är det nästan omöjligt att klara sig utan batterier. De driver både mobiltelefoner, hemelektronik, leksaker och fordon, dessutom används de som energilagring för sol-och vindkraft. När vi inte har tillgång till elnätet – ute i naturen eller vid ett strömavbrott – är vi ännu mer beroende av batterier.
Generellt om batterier
Funktion Alla batterier drivs av kemiska reaktioner som flyttar elektroner från ett ämne till ett annat. Den ena änden av batteriet skickar ut elektroner till en strömkrets, till exempel en LED-lampa med sladdar till. Den änden kallas anod (eller negativ elektrod) och räknas som batteriets minuspol. Den andra änden, pluspolen, kallas anod och tar tillbaka elektroner som gått genom strömkretsen. Denna ström av elektroner är det som driver lampor och andra elektriska komponenter. Hur effektivt batteriet kan driva en strömkrets beror på dess spänning och anges i volt (V)
Uppbyggnad De första batterierna bestod av plattor av två olika metaller, exempelvis koppas och zink. Mellan plattorna fanns en elektrolyt, en vattenlösning av salt eller syra som innehåller joner. Samma princip används även i många av dagens batterier med någon metall som ena elektroden, en metalloxid som den andra elektroden och en elektrolyt som oftast är fast eller i form av gelé så den inte ska rinna.
Spänning Spänningen ett batteri kan ge ifrån sig beror på skillnaden i normalpotential mellan ämnena det består av. Den högsta skillnaden som teoretiskt sett går att uppnå är 4,5 V om man kunde bygga ett batteri med guld som katod och litium som anod. De flesta kombinationer av ämnen som används i batterier idag ger en spänning på mellan 1 och 3 V. Batterier med högre spänning än så (exempelvis 9 V eller 12 V) är uppbyggda av flera seriekopplade battericeller.
Energiinnehåll Ett batteris energiinnehåll eller kapacitet anger hur länge det kan användas innan det är urladdat. kapaciteten mäts i milliampèretimmar, mAh. Stavbatterier innehåller ungefär 600 – 3000 mAh, mobilbatterier 2000 – 4000 mAh, powerbanks 5000 – 20000 mAh och bilbatterier 50000 – 10000 mAh. Ibland anges istället wattimmar, Wh, som är mAh gånger batteriets spänning gånger 1000.
Lagring Batterier mår bäst av att lagras i rumstemperatur, vid höga temperaturer laddar de ur av sig själv. Det kan vara en fördel att förvara dem något svalare än rumstemperatur, men kylskåp är för fuktiga för att batterier ska må bra där. Alkaliska batterier tål inte kyla.
Tömda batterier som samlas i en hög i väntan på återvinning kan vara en brandrisk om de kortsluter varandra så att det blir varmt. Störst är risken med vanliga 9 voltsbatterier och andra batterier som har polerna bredvid varandra.
Återvinning Många ämnen kan utvinnas och återvinnas ur batterier och troligen kommer det att bli ännu viktigare i framtiden. Lämna dina småbatterier i batteriholken och större batterier på din återvinningsstation, även sådana batterier som egentligen inte är miljöfarliga.
Stavbatterier
Stavbatterier är den typ av batterier som du som konsument oftast hanterar. De vanligaste modellerna är AA (LR6), AAA (LR03), C (LR14) och D (LR20), som alla är på 1,5 V. Fyrkantiga 9 volts 6LR61 och 4,5 volts 3LR12 består av flera 1,5 V stavbatterier som är seriekopplade.
Brunstensbatterier Brunstensbatterier var den första typen av stavbatterier som dök upp i handeln i mitten av 1900-talet. Ursprungligen innehöll de zink, brunsten (mangandioxid) och salmiak (ammoniumklorid). Salmiaken hade en tendens att läcka ut om inte batteriet plockades ut ur batteriehållaren. Efter hand började man använda zinkklorid istället för salmiak vilket gav bättre prestanda och minskade risken för läckage.
Alkaliska batterier Alkaliska batterier är en vidareutveckling av brunstensbatterierna och har blivit den vanligaste typen av stavbatterier. Elektrolyten är inte sur som salmiak eller zinkklorid utan alkalisk (basisk) och består oftast av kaliumhydroxid. Alkaliska batterier har 4-6 gånger längre driftstid än brunstensbatterier.
Litiumbatterier Litiumbatterier innehåller en anod av litiummetall. I vanliga stavbatterier består katoden av järndisulfid, vilket ger en spänning på 1,5 V. Andra batterityper än vanliga stavbatterier kan ha andra katodmateriel som ger en spänning på 3 V eller 3,6 V. Litiummetallbatterier har lång livslängd, hög energitäthet och låg vikt, vilket behövs i vissa sammanhang. Ska inte förväxlas med litiumjonbatterier som är laddningsbara.
NiMH-batterier Ingen av ovanstående typer av batterier går att ladda om, så laddningsbara stavbatterier består istället av nickelhydroxid och någon typ av metallegering som kan ta upp vätgas och bilda hydrid. I bästa fall kan nickel-metalhydridbatterier laddas ur och laddas upp hundratals gånger. Strömstyrkan i dessa batterier är bara 1,2 V, men andra stavbatterier ger bara i 1,5 V i början och sedan sjunker spänningen över tid, medan NiMH-batterier ger en stabil spänning hela tiden. Därmed fungerar de bra i apparater som normalt använder alkaliska eller brunstensbatterier.
Litiumjonbatterier På senare tid har en ny typ av stavbatterier med andra storlekar lanserats. De är ofta inbyggda i utrustning som starka ficklampor, laddningsbara verktyg och e-cigaretter, men de går ibland att ta ut och byta. De vanligaste storleken är 13580 som är något större än ett AA-batteri. Litiumjonbatterier har lite mer komplicerad och varierad uppbyggnad än de tidigare nämnda batterietyperna, men den positiva elektroden är oftast uppbyggd av någon metalloxid som består av litium och/eller nickel, kobolt, mangan, aluminium, järn. Den negativa elektroden består vanligen av grafit med en liten andel kisel. Elektrolyten innehåller ett litiumsalt. Dessa batterier har vanligen mycket högre spänning än 1,5 V.
Knappbatterier
Knappcellsbatterier finns i massor av olika modeller och är 5-25 mm i diameter och 1-6 mm höga. Ofta har de en spänning på antingen 1,5 V eller 3 V. Anoden består av zink eller litium och katoden kan bestå av silveroxid, manganoxid eller kopparoxid. Tidigare innehöll vissa knappbatterier kvicksilver, men det är nu förbjudet i många länder.
Bilbatterier
I bilar med förbränningsmotor, dvs inte elbilar, används batteriet för att driva startmotorn, tändningen, luftkonditioneringen, bilradion och annan elektrisk utrustning. Batteriet laddas av automatiskt av en generator när bilen rullar.
Blybatterier används bly-syra-batterier, som är en av de äldsta och mest använda typerna av batterier. De består av en elektrolyt av svavelsyra och blyplattor. Dessa batterier är billiga och har en relativt hög energitäthet, men väger väldigt mycket. Samma typ av batterier används även i husvagnar och båtar och som back-up för viktig utrustning vid strömavbrott. Batterierna består av flera seriekopplade blyceller och har en spänning på antingen 12 V eller24 V. I vissa blybatterier måste man fylla på med destillerat vatten (vatten som inte innehåller några joner) regelbundet. Blybatterier kan frysa sönder vild lägre temperaturer än minus sju grader om de är urladdade.
Andra typer Moderna bilbatterier har ibland andra tekniker som AGM eller gelé istället för de gamla våta batterierna som kan läcka och som inte får välta. Bilbatterier kan också använda litiumjonerteknik istället för bly. Dessa typer använd ofta i fordon som har speciella behov, exempelvis om de startas och stoppas väldigt många gånger.
Elfordon I elbilar behövs förstås inget startbatteri. För att driva elbilar används idag litiumjonbatterier, antingen med nickel-mangan-kobolt eller med litium-järnfosfat. Batterierna håller länge, väger lite, laddas snabbt och har en hög energidensitet, Även elmopeder, elcyklar och elsparkcyklar brukar använda batterier baserade på litiumjonteknik.
Mobilbatterier
Batterier till mobiltelefoner och bärbara datorer har blivit väldigt mycket effektivare och lättare jämfört med i slutet av 1900-talet. Att vi fortfarande behöver ladda mobilen varje dag beror på att den drar mer ström än gamla modeller gjorde.
Nickel-kadmium-batterier Nickel-kadmium (NiCd)-batterier användes tidigare i stor utsträckning, men har delvis ersatts av litiumjonbatterier. NiCd-batterier är fortfarande populära inom vissa applikationer som verktyg, nödbelysning och radiostyrda modeller. De har en relativt hög energitäthet, låg självurladdning och kan klara hög belastning. En nackdel med NiCd-batterier är att de innehåller skadliga ämnen som kadmium och har en begränsad kapacitet jämfört med litiumjonbatterier.
Nickel-metallhydridbatterier Nickel-metallhydrid (NiMH)-batterier är en förbättring av NiCd-batterier och används ofta som ett mer miljövänligt alternativ. De har högre energitäthet än NiCd-batterier och är mer kostnadseffektiva än litiumjonbatterier. NiMH-batterier används i allt från bärbara elektroniska enheter till hybridfordon. En nackdel är att de har en viss självurladdning och kan ha minneseffektproblem vid felaktig användning.
Litiumjonbatterier Litiumjonbatterier har blivit mycket populära på senare tid på grund av sin höga energitäthet och låga vikt. De används i allt från mobiltelefoner och bärbara datorer till elbilar och energilagringssystem. Litiumjonbatterier har förmågan att lagra och leverera energi effektivt över lång tid. De är också kända för att ha en låg självurladdning och inget minneseffektproblem. Nackdelen är att de kan vara dyra att tillverka och har viss risk för överhettning och brand om de inte används eller hanteras korrekt.
Litium-polymerbatterier Litium-polymer (Li-Po)-batterier är en annan variant av litiumjonteknologi som används främst i små elektroniska enheter som mobiltelefoner, surfplattor och bärbara datorer. De erbjuder hög energitäthet och låg vikt, vilket är idealiskt för bärbara enheter. Li-Po-batterier är också flexibla när det gäller form och kan anpassas till olika enheters designkrav. De har också en låg självurladdning och ingen minneseffekt. En nackdel är att Li-Po-batterier kan vara känsliga för överladdning och överupphettning, vilket kan leda till brand eller skador om de inte används eller hanteras korrekt.
Att tänka på
Batterier mår bäst av att förvaras i rumstemperatur eller något svalare, men inte i kylskåp. Batterier fungerar sämre när det är kallt ute. Byt alltid samtliga batterier i utrustningen samtidigt. Blanda inte använda och nya batterier eller batterier av olika typ eller fabrikat. Laddbara batterier ska inte ladda ur helt innan de laddas igen. De mår bäst av att alltid vara mellan 20 % och 80 % laddade. Ett batteri som kortsluts kan bli varmt, så håll batterier åtskilda från metallföremål som nycklar. Kasta aldrig batterier i öppen eld, de kan explodera.
I ett infall av saknad av min tidigare karriär som först kemilärare och sedan forskare kom jag på att jag skulle förklara vetenskapen bakom några av våra överlevnadsprodukter som bygger på kemiska principer.
Handvärmare innehåller en påse som påminner om en stor tepåse. Påsen är oftast fylld med järnpulver, vatten, aktivt kol, träpulver, koksalt och vermikulit. Järnet är ger värme, övriga ämnen i påsen har som uppgift att katalysera reaktionen, fördela värmen och göra så att den släpps ut i lagom takt.
När det finkorniga järnpulvret kommer i kontakt med syret i luften oxideras det till en blandning av olika järnoxider. Precis som många redox-reaktioner är denna reaktion exoterm, dvs. den avger värme. Temperaturen kan bli upp till 70 grader och håller i 4-12 timmar, beroende på hur stor påsen är.
X Fe + Y/2 O2 → FeXOY [+ värme]
Engångshandvärmarna kan bara användas en gång, men det kan gå att stoppa uppvärmningen genom att stoppa ner den aktiverade påsen i en liten blixtlåspåse, så att den inte får mer syre. När den tas ut ur blixtlåspåsen börjar förhoppningsvis det kvarvarande järnpulvret reagera och påsen blir varm igen. När en engångshandvärmare är förbrukad kan den kastas i soporna, inget av innehållet är giftigt.
Återanvändningsbara handvärmare går däremot att använda många gånger. De utgörs av påsar av tjock plast som innehåller en väldigt koncentrerad vattenlösning av saltet natriumacetat. En så koncentrerad lösning kallas övermättad och i en sådan lösning borde egentligen kristaller börja bildas. Men för att kristallisationen ska kunna sätta igång behöver kristallerna något att växa på. Just natriumacetat är ett salt som klarar väldigt hög övermättnad innan det börjar kristallisera.
I handvärmaren finns en liten metallplatta som går att knäcka till med fingrarna. Då släpper den mikroskopiska metallflisor som natriumacetatet kan fastna på och börja bilda kristaller. Kristallisationen är väldigt snabb och den kemiska energin som finns lagrad släpps ut i form av värme. en återanvändningsbar handvärmare blir inte lika varm som en engångshandvärmare och håller heller inte värmen så länge.
NaOAc(aq) → NaOAc(s) [+ värme]
När handvärmaren svalnat kan man lägga den i kokande vatten och när påsen uppnår en viss temperatur kommer saltkristallerna att lösa sig igen. Handvärmaren kan då användas igen. Om man kokar den strax innan man ska gå ut så kan man värma sig på den två gånger utan att koka den emellan eftersom den håller värmen från kokningen i någon timme. När en återanvändningsbar handvärmare efter många användningar till slut slutar fungera, kan den kastas i soporna. Natriumacetat är inte giftigt.
I en värmepåse stoppar man ner en oöppnad mjukkonserv (eller en vanlig konservburk) och häller i en liten mängd vatten. Påsen blir då 70-80 grader varm under 15-20 minuter och värmer upp konservens innehåll på 5-10 minuter. Det är ett smidigt sätt att få en varm måltid, utan att bära med sig ett stormkök med bränsle.
Värmepåsar innehåller antingen kalciumhydroxid eller magnesiumpulver, järnpulver, kiseldioxid och koksalt. Varje värmepåse går bara att använda en gång. Förbrukade värmepåsar går att slänga i soporna, men innehållet är lite frätande, så var försiktig med hanteringen.
Syreabsorbenter används framför allt tillsammans med mylarpåsar, för att fånga upp syret som finns kvar i de förslutna påsarna så att man får en helt syrefri miljö, vilket förlänger hållbarheten på många livsmedel.
Syreabsorbenter har ungefär samma innehåll som engångshandvärmare (järn, kol och koksalt) och blir varma när syret reagerar med järnet. De fungerar därför inte så bra ihop med vissa livsmedel, till exempel strösocker som kan smälta och klumpa ihop. Syreabsorbenterna suger bara upp syret i luften, inte kvävet (som utgör 78%) så det blir inte vakuum i påsarna
Vattenreningstabletter innehåller någon typ av kemikalie som oxiderar sönder virus, bakterier och parasiter. Den vanligaste typen innehåller klor, men bundet i form av natriumdikloroisocyanurat (troclosen natrium). Tabletter med natriumdikloroisocyanurat är stabila och går att lagra i flera år. När man stoppar i en tablett i vatten frigörs kloret långsamt och i jämn takt. Klor är ett väldigt starkt oxidationsmedel och reagerar med ytan på virus, bakterier och protozoer så att de oskadliggörs.
Vattenreningstabletter är självklart skadliga för vattenlevande organismer, det är liksom tanken med dem. Natriumdikloroisocyanurat är frätande, så man ska hantera tabletterna försiktigt och förstås inte äta dem.
Kolfilter fungerar genom att de innehåller små kolpartiklar med extremt stor yta, det är det som kallas aktivt kol. På denna yta kan vissa kemikalier fastna när man leder en gas eller vattenlösning över den (kallas adsorbtion, inte att förväxla med absorption). I första hand är det organiska molekyler (ofta sådana som ger lukt, smak eller färg) och vissa metaller som fastnar, men reningen är långt ifrån hundraprocentig. Kolfilter blir mättade efter en tid och behöver bytas regelbundet. Även kolfilter som inte används blir dåliga om de inte ligger i lufttäta förpackningar.
Mikrobiologiska vattenreningsfilter fungerar som en sil, med noga kontrollerad storlek på hålen. Filtren är oftast gjorda av keramik eller textil och hur stora hålen är beror på vad men vill få bort från vattnet. Bakterier och parasiter är större än 1 mikrometer (miljondels meter) och vanliga vattenreningsfilter brukar ha porer som är 0,1-0,2 mikrometer.
Virus är däremot så små så de går igenom dessa filter (men det är normalt inga höga halter av virus i sjö- och flodvatten i Sverige om det inte går ut ett avlopp i närheten). Filter som klarar av att rena bort virus har porer som är så små som 0,02 mikrometer, vilket gör att vattnet rinner långsammare genom dessa filter än andra filter.
Vid frystorkning sänker man lufttrycket till nära vakuum och sänker samtidigt temperaturen långt under fryspunkten. Det gör att i stort sett allt vatten försvinner genom att det först fryser till is och sedan sublimerar (går direkt från fast till gasform, utan att passera flytande form). Livsmedlet behåller då både form, färg och näringsvärde och när man tillsätter varmt vatten återfår man något som ligger ganska nära den ursprungliga maten i smak och konsistens.
Mylar
Mylar är ett flerskiktsmaterial som består av polyeten, aluminium och PET och skyddar mot solljus, fukt och syre. Detta gör att livslängden på livsmedel som är förpackade i mylar förlängs. Det innersta lagret i mylar utgörs av polyeten (även kallat polyetylen eller PE) är godkänt för kontakt med livsmedel och gör mylaren seg och motståndskraftig. Polyeten smälter vid ca 120 grader och det är detta lager som smälter när man svetsar ihop mylar.
Nästa lager utgörs av en väldigt tunn aluminiumfolie som förhindrar att ljus tränger igenom. Den är också ogenomtränglig för gaser, vilket gör att t.ex syre och lukter inte kan tränga igenom. Genom många andra typer av plast kan gasmolekyler vandra långsamt även om plasten är lufttät, men inte genom mylar.
Det tredje och yttersta lagret utgörs av en variant av polyetylentereftalat (PET, dvs plasten i läskflaskor) som kallas BoPET. Denna plast både flexibel och stark och reagerar inte så lätt med olika kemikalier. BoPET-lagret kan variera i tjocklek och det är det som gör att det finns olika tjocklekar på mylar. BoPET smälter vid ca 260 grader och smälter normalt inte när man svetsar igen mylar, utan det är polyetenlagret som gör det.Eftersom innerskiket tål över 100 grader så går det bra att hälla kokande vatten i mylarpåsarna, vilket man exempelvis gör när man tillagar portionspåsar med frystorkad mat.
Nödfiltar och nödsovsäckar av ”silverfolie”, så kallade ”space blankets”, är också tillverkade av mylar. Förutom att de är vind och vattentäta så gör aluminiumlagret att en stor del av kroppsvärmen reflekteras tillbaka mot kroppen.
Eldstål
Eldstål är en metallstav som ger ifrån sig gnistor om du skrapar på den med ett hårdare material. Eldstål kallas ofta på engelska för ferrocerium steel, och är tillverkade av en legering mellan flera sällsynta jordartsmetaller (vanligen cerium, lantan, neodym) och järn. Järninnehållet brukar bara runt 5%.
Regeringen gick häromdagen ut med att det Nationella cybersäkerhetscentret som inrättades i december 2020 nu ska få Försvarets radioanstalt, FRA, som huvudman. Ansvaret för cybersäkerhetscentret har hittills varit delat mellan Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, Försvarsmakten, Säkerhetspolisen och FRA (även Post- och telestyrelsen, Försvarets materielverk och Polismyndigheten har varit inblandade i verksamheten). Detta har, enligt regeringen, lett till svårigheter med styrningen, uppföljningen och ansvarsutkrävandet.
Med anledning av detta ska vi här skriva lite om cybersäkerhet på nationell och på individuell nivå.
Cyberangrepp mot Sverige från främmande makt
Med tanke på att så mycket så stor del av samhället är uppkopplat mot internet så finns det risk för att skickliga hackare kan angripa viktiga delar av infrastrukturen i ett land såsom enskilda kraftverk, elnätet, dricksvattenförsörjningen, tågnätet, betaltjänster eller internet. En rysk hackargrupp tog exempelvis kontroll över en kraftstation i Ukraina 2016, vilket ledde till att 80 000 blev strömlösa.
I samband med Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 väntade sig länder som tydligt kritiserade Ryssland att drabbas av ökade cyberangrepp, men detta har i stort sett uteblivit. Hackergruppen ”Anonymous Sudan” (med ryska kopplingar) har genomför att antal överbelastningsattacker mot regioner, sjukhus, mediehus och universitet. Även Vattenfall och Kivra har drabbats. Men överbelastningsattacker är en väldigt låg nivå av cyberangrepp – man tvingar i princip bara servrarna att starta om – och leder sällan till några allvarliga konsekvenser. Att det inte blivit värre kan bero på att Rysslands förmåga till cyberangrepp inte var så stor som man befarat. Sverige har förvisso experter som är väldigt bra på cybersäkerhet. (Ett svensk-isländskt lag vann förra veckan Locked Shields, världens största cybersäkerhetsövning.) Men jag kan inte hitta några nyheter om att andra länder drabbats allvarligt heller, bortsett från ett fåtal lyckade attacker mot Ukraina, exempelvis attacken mot ett Ukrainskt satelitnätverk strax före invasionen.
Iran och Kina har av SÄPO pekats ut för omfattande spionverksamhet i Sverige och skulle möjligen kunna ha intresse av cyberattacker mot vissa delar av det svenska samhället. Åtminstone Kina har antagligen den tekniska kompetensen för att genomföra något sådant. Även terroristgrupper skulle kunna använda cyberangrepp för att försöka skapa oro eller sprida skräck i Sverige.
Cyberangrepp från organiserad brottslighet
Brottslingars mål med cyberangrepp kan vara att komma över data som kontokortsuppgifter eller lösenord. Ett fenomen som ökat på senare år är ransomware. Ett virus i ett datasystem gör att all data krypteras så att systemägaren inte kommer åt den och då fungerar inte längre systemet. För att få systemet upplåst tvingas man betala en lösensumma (ransom på engelska). Kända exempel i Sverige på drabbade är Coop och Kalix kommun. Även många mindre företag och privatpersoner har drabbats genom åren.
Så skyddar du dig
Privatpersoner kan göra några saker för att skydda sig.
Använd inte samma lösenord för flera tjänster. Det är vanligt att större eller mindre nättjänster hackas och uppgifter om alla användare stjäls och säljs vidare. Om du har ett konto på denna tjänst med exempelvis username: lattlurad@gmail.com och password: snuttan23 kommer en bedragare prova att logga in på Gmail med de lösenordet. Om det lyckas ändrar bedragaren lösenord och har nu exklusiv tillgång till dina mejl och därmed kontroll över alla dina konton på olika tjänster. Hen kan gå in på Amazon, Klarna, Netflix och så vidare och om inte lösenordet snuttan23 fungerar där så begär hen en nollställning av lösenordet, så att det skickas en länk till Gmail-konton som hen har kontroll över.
På många webbplatser kan man välja tvåfaktorsautentisering vilket gör att man både behöver lösenord och tillgång till din mobiltelefon (du får ett sms med en kod eller öppnar en autentiseringsapp för att få en kod), vilket ger mycket högre säkerhet.
När du väljer olika lösenord till olika tjänster välj smarta lösenord, inte password, 123456, hejsan, mamma, qwerty. Lösenord som bdGH/-91 följer kravet på att innehålla både gemener, versaler, siffror och specialtecken, men är lättare att knäcka med hjälp av datorer än ett långt lösenord som kattcykelstolblomma. De flesta operativsystem och webbläsare för datorer, surfplattor och mobiltelefoner har nu möjlighet att föreslå starka lösenord till dig. Dessa lösenord är långa och krångliga, men du behöver aldrig komma ihåg dem, utan det görs automatiskt. Det kan innebära problem om du får din enhet stulen när den är olåst, men jämfört med att ha dåliga lösenord är detta en mindre risk.
Klicka inte på okända länkar. De flesta försök att stjäla inloggningsuppgifter eller installera virus på din enhet är ganska taffliga. Du får ett mejl som ser ut att komma från en myndighet, en mobiloperatör, ett e-handelsföretag eller ett transportföretag, med en länk som du uppmanas att klicka på, men om du tittar på avsändaren så står det mrsexy3487@gmail.com. Det går att få avsändaradressen att se ut som någon annan, så det räcker inte att titta på den, men det är åtminstone bra att kolla den först. På en dator kan man se vart en länk leder innan man klickar på den (jag tror att det även fungerar på mobiler och surfplattor om du trycker länge på länken).
Installera ett antivirusprogram och en brandvägg på datorn och se till att uppdatera dem. Det finns många bra säkerhetspaket som även innehåller VPN, identitetsskydd och lösenordshanterare. De är inte gratis, utan kostar ofta 50 – 200 kr/månad, men det kanske kan vara en bra investering.
Gör säkerhetskopior på viktiga dokument och bilder både på en extern hårddisk/USB-minne/DVD-skiva och i en molntjänst. Om du drabbas av ransomware på din dator, kan den i värsta fall sprida sig till hela nätverket du är uppkopplad mot. Däremot brukar molnlagringstjänster lova att ransomware från din dator inte ska kunna följa med filer som du laddar upp.
Se till att du har lösenordsskydd på alla prylar som är uppkopplade mot nätet: skrivare, smarta högtalare, robotdammsugare, TV, etc.
Och förstås ha en viss beredskap för den händelse att viktig infrastruktur slås ut av en cyberattack. Det är den vanliga listan för krisberedskap: Se till att du har något att äta, har rent vatten att dricka, håller dig varm (eller sval på sommaren), kan få information och kan sköta din hygien.
Att bäst före-datum har passerats betyder INTE att maten är oätlig, utan det betyder att tillverkaren lovar att smak och konsistens är helt oförändrad fram till detta datum.
Vid årsskiftet 1985/86 infördes krav på förpackningsdag och bäst-före-dag på färdigpackade kylvaror istället för ”sista förbrukningsdag” Senare anpassades reglerna till EU så att alla livsmedel idag märks med ett bäst före-datum. Sista förbrukningsdag används fortfarande på ett fåtal livsmedel som kan vara skadliga om de blir gamla (till exempel köttfärs).
Bäst före-datumet på mat är inte detsamma som ett utgångsdatum. Bäst före-datumet anger den tid då maten förväntas hålla högsta kvalitet, till exempel när smaken, doften och konsistensen är som bäst. Efter det datumet kan maten fortfarande vara ätbar, men kvaliteten kan ha försämrats.
Många livsmedel kan ändra konsistens, till exempel att de separerar så att vätska tränger ut, om de lagras länge. De kan mörkna eller ljusna, de kan bli torrare för att de släpper i från sig fukt och de kan tappa smak eftersom vissa smakämnen lätt bryts ner. Men det betyder inte att det inte går att äta dessa livsmedel. Du kan spara väldigt mycket pengar på att inte kasta mat som är fullt ätbar.
Konserver i plåtburkar håller länge
En tumregel kan vara att livsmedel som förvarats på rätt sätt håller dubbelt så länge som förpackningen anger. En vara som har två års hållbarhet kommer att gå bra att äta efter fyra år. Även mjölk som är ett väldigt känsligt livsmedel brukar hålla i upp till två veckor om paketet förvarats vid 4 grader, trots att det står en vecka på förpackningen.
Det är alltid viktigt att använda sunt förnuft när man bedömer om mat är säker att äta eller inte. Om maten har förvarats korrekt, till exempel vid rätt temperatur, är den oftast ätbar efter att bäst före-datumet har passerat. Däremot kan mat som förvarats felaktigt eller som har utsatts för höga temperaturer, insekter eller annan förorening bli farlig att äta, även om bäst före-datumet inte har passerat.
Det är också viktigt att läsa förvaringsanvisningarna på förpackningen. Vissa livsmedel behöver förvaras vid kyla eller i frysen för att hålla längre, medan andra kan hålla längre i rumstemperatur. Att förvara maten på rätt sätt kan förlänga dess hållbarhet.
För frystorkad mat, som inte innehåller någon fukt och som är förpackad i lufttäta mylarpåsar eller plåtburkar kan hållbarheten vara extremt lång. Anledningen är att man får bort de tre saker som gör att livsmedel blir förstörda: fukt som gör att skadliga mikroorganismer kan växa, sure som får fetter att härskna och solljus som bryter ner vissa ämnen i maten.
Det är dock viktigt att notera att vissa livsmedel, till exempel mjölkprodukter och kött, kan bli farliga att äta även om de har förvarats korrekt om de har blivit utsatta för bakterier eller andra föroreningar. Dessa livsmedel bör alltid hanteras noggrant och kastas om det finns tecken på att de har försämrats.
Således, medan man kan äta mat efter bäst före-datumet har passerat, är det alltid viktigt att använda sunt förnuft och bedöma matens kvalitet och förvaringssätt innan man bestämmer sig för att äta den. Om man är osäker på om maten är säker att äta eller inte, är det alltid bättre att vara försiktig och kasta den istället för att riskera att bli sjuk.
I en långvarig krissituation där du inte kan gå till affären och handla behöver du kanske äta mat som har passerat bäst före-datum och du kommer antagligen att njuta av denna mat.
En krislåda behöver inte vara en fysisk låda utan kan lika gärna vara ett skåp eller en hylla i förrådet. Det viktiga är att man vet var utrustningen finns utan att behöva leta efter den. Utrustningen behöver också vara någorlunda lättillgänglig så det går att få fram den snabbt när den behövs.
Med det sagt så vill en del människor vill ha en vattentät plastlåda med lock som krislåda. Det skyddar krislådan vid en översvämning (tips: ställ inte lådan där det kan bli översvämning.) och mot skadedjur. (tips: håll efter skadedjur, de kan orsaka mycket värre problem än att din krislåda bli förstörd.)
Om du gör i ordning en krislåda så rekommenderar vi att du inte stoppar i dessa saker:
Ficklampa
En ficklampa behöver du ha lättillgänglig och inte längst ner i en krislåda i garderoben. När du väl har hittat ficklampan, då kan du börja plocka fram övrig krisutrustning. Sedan kan det förstås vara bra att ha extra ficklampor i din krislåda så att alla i familjen kan ha varsin ficklampa.
Filtar
Filtar är jättebra ur krisberedskapssynpunkt för att kunna hålla värmen. Men de tar stor plats och du måste skaffa en onödigt stor låda om du vill få plats med filtar till hela familjen. Samma sak är det med sovsäckar. Skaffa istället vakuumpåsar för förvaring och lägg i filtarna/sovsäckarna. Påsarna skyddar mot fukt och sparar plats på dina hyllor.
Vattendunk
Vattendunkar tar också omotiverat stor plats i krislådan. Möjligen kan du ha några hopvikbara dunkar i din krislåda, men sådana dunkar kan vara både svårare att fylla, svårare att bära och sämre för förvaring av vatten än vanliga, icke-hopfällbara, dunkar. Håll därför dina dunkarna utanför krislådan och håll dem fyllda med dricksvatten som du byter några gånger om året. Har du plats hemma bör du ha 20 liter per person i hushållet.
Powerbank
En powerbank är jättebra att ha för att kunna ladda mobiltelefoner och surfplattor när det är strömavbrott. Men om du stoppar ner den i krislådan istället för att använda den då och då, kommer den ligga och ladda ur tills den dagen du behöver den. En powerbank med solceller kan däremot vara något för din krislåda, eftersom du kan ladda den även under ett strömavbrott.
Mat
Mat har begränsad hållbarhet (även om den är ätbar mycket längre än vad bäst före-datumet anger) och det är därför bättre att du förvarar maten på ett ställe där det är lätt att rotera den (ta den förpackning som är äldst och köp en ny som du ställer längst bak). Vad som däremot är en bra idé att ha i krislådan är några burkar frystorkad mat med extremt lång hållbarhet (de håller i 15 eller 25 år och går med största sannolikhet att äta mycket längre än så). Det finns också konservburkar med riktigt lång hållbarhet.
Vattenreningstabletter
Vattenrening kan vara livsviktigt i ett krisläge. Problemet är att vattenreningstabletter har begränsad hållbarhet, oftast på 3 eller 5 år. Även om jag brukar betrakta bäst före-datum som en rekommendation och inte som en absolut gräns, så skulle jag vara försiktigt med att använda klorbaserade vattenreningstabletter långt efter deras utgångsdatum eftersom klorföreningar som bryts ner möjligen kan bilda nya föreningar som är ganska giftiga.
Vad som däremot aldrig ligger och blir dåligt i krislådan är ett vattenreningsfilter (om det inte innehåller ett kolfilter – de har begränsad livslängd).
Krisberedskapsveckan hösten 2022 äger rum vecka 39, det vill säga 26 september till 1 oktober och har mat som tema.
Vi uppmanas av myndigheterna att vara beredda på att klara oss själva i en vecka. Hur bör man tänka kring sitt matförråd? De flesta har redan tillräckligt med kalorier hemma för att hålla sig mätta i en vecka, även om de kanske får klara sig utan mjölk/kött/färskt bröd/frukt. Dessutom överlever man helt utan mat i en vecka, även om det kan vara svårt att hålla humöret uppe.
Med det sagt, självklart ska matförråd vara en viktig del av din krisberedskap och något som är värt att lägga lite tankekraft på. Vi visar här 4 olika tankesätt du kan välja, beroende på din ambitionsnivå.
Köp extra av det du använder mycket av
Det första du kan göra är att ha ett extra paket av basvaror som du använder ofta. Det kan vara mjöl, ris, pasta, havregryn, cornflakes, matolja, krossade tomater. De håller länge och hinner inte bli dåliga om du hela tiden tar den förpackning som är äldst. Det är heller inte någon ekonomisk uppoffring eftersom du i alla fall skulle behövt köpa sakerna nästa månad (och med den inflation vi har just nu antagligen mycket dyrare). Det minskar också risken för att du behöver åka till affären en extra gång för att det saknas något hemma.
Lägg upp ett lager av mat med lång hållbarhet
Steg två är att köpa hem en mindre mängd mat som du kanske inte äter så ofta till vardags, men som du kan tänka dig att äta i en nödsituation. Exempel kan vara ansjovis, ärtsoppa, pulvermos, bönor, bulgur, knäckebröd, mjukost. Utbudet av färdiga rätter i konservburk har stadigt minskat i butikerna år från år, men ett trendbrott har kunnat anas i och med coronapandemin och kriget i Ukraina och vissa butiker har nu börjat öka utbudet. Denna typ av varor får du komma ihåg att rotera (=äta upp när de börjar bli gamla och köpa nya, färska) innan de blir dåliga. Men de flesta av dessa livsmedel håller betydligt längre än bäst före-datum på förpackningen.
Lägg upp ett lager för längre än en vecka
När du har uppfyllt steg ett och steg två kan du, om du har plats och är intresserad, börja fylla dina förråd så att du har mat för mycket längre tid än en vecka. Förslagsvis bör du först ha lärt dig rotera dina förråd, så du slipper kasta halva skafferiets innehåll om fem år. Fundera på hur mycket av basvarorna du brukar göra av med på exempelvis två månader och så köper du tre påsar ris, havregryn, etcetera istället för en extra påse. Om du köper lite extra mat varje gång du handlar blir det heller inget stort slag mot din plånbok. Kolhydrater är enklast att lagra, men du behöver även planera för proteiner (kikärtor på burk, fiskkonserver, färdigrätter i konservburk?). Ska du klara dig i flera månader på ditt förråd behöver du dessutom få i dig vitaminer.
Köp mat med extremt lång hållbarhet
Frystorkad mat i plåtburkar har ett garanterat bäst före-datum på 15 eller 25 år, beroende på märke. Med största sannolikhet är de därmed ätbara åtminstone dubbelt så länge. Ett förråd av frystorkad mat gör att du aldrig behöver oroa dig för att den ska hinna bli dålig. Frystorkad mat är lätt att tillaga och ger omväxling i kosten om du skulle bli tvingad att leva på dina förråd under lång tid. Men frystorkad mat är dyr – varje portion kostar ofta 60-80 kr, så det kan vara bra att använda det som ett komplement till ditt förråd av torrvaror och konserver och inte bygga upp ett matförråd av enbart frystorkad mat.
Nödkakor finns av flera olika märken och har ofta bäst före-datum 20 år i framtiden. De har högt energiinnehåll och består vanligen av vetemjöl, socker och fett och är ibland vitaminberikade. Den långa hållbarheten kommer av att de är vakuumförpackade i mylar.
Fyll ett antal PET-flaskor till tre fjärdedelar och stoppa i frysen. (Välj helst flaskor som inte innehållit dryck med fruktsocker, utan snarare mineralvatten). Vattnet håller hur länge som helst och kommer inte ta smak av flaskan. De hjälper dessutom till att hålla kylan i frysen vid ett strömavbrott. Detta vatten kommer inte att täcka hela hushållets behov, men du kan kan kanske få plats med tio liter utan att frysen blir överfull.
2. Skaffa dunkar och fyll med kranvatten
Förvara dunkarna mörkt och svalt. Om du har rena dunkar och fyller dem med kommunalt kranvatten, så ska inget kunna växa i vattnet och det blir inte dåligt hur länge du än lagrar det. De flesta byter ändå sitt vatten några gånger per år. Tar du vatten från egen brunn kan det vara sämre kvalitet och går inte att lagra lika länge. Välj vanliga dunkar (inte hopfällbara), som inte innehållit saft, mjölk eller kemikalier. Den bästa storleken på dunk brukar vara 10 liter. 5-liters dunkar kan vara svåra att stapla och tar därmed upp mer golvyta. Större dunkar än 10 liter är tunga och svårare att hantera. Om du har plats för att lagra 20 liter per person i hushållet så täcker det ert vattenbehov i en vecka.
3. Fixa vattenrening
När vattnet i dunkarna du förvarat är slut kan du fylla dem med nytt vatten i närmaste sjö eller flod. Detta vatten måste renas på något sätt och du kan då -Koka det (om strömmen till spisen fungerar eller om du har vedspis, det är slöseri med bränsle att använda ett stormkök.) -Använda ett vattenreningsfilter. Alla filter på marknaden tar bort bakterier, parasiter och mikroplaster. -Använda vattenreningstabletter. Nackdelen är att tabletterna ger vattnet en tråkig klorsmak och att det inte är så nyttigt att använda klortabletter under lång tid.
Svårare än så behöver det inte vara att ta första steget till att kunna tillgodose det kanske viktigaste mänskliga behovet: vatten.
Om överlevnad, krisberedskap och samhällets sårbarhet
