Det har på senare tid börjat talas om lågintensiva kriser i samband med samhällsberedskap. En lågintensiv samhällskris är en samhällsstörning som, precis som andra kriser, drabbar stora delar av samhället, hotar mänskligt liv, naturresurser, infrastruktur och/eller materiella tillgångar.

Lågintensiva kriser kallas också diffusa kriser. Exempel är pandemier, klimatförändringar, andra miljökatastrofer eller okontrollerad brottslighet. De är gradvis tilltagande och det det är svårt att säga ett datum för när de startar eller att, även i efterhand, avgöra när de går från att vara ett avgränsat problem till en kris. Det kan även vara svårt att avgöra när en lågintensiv kris är över.

Inledningen till en kan vara en eller flera problem som först inte verkar så allvarliga. Även högintensiva kriser som exempelvis andra världskriget, oljekrisen 1973 och Rysslands invasion av Ukraina 2022 har också ett antal mindre händelser som leder upp till dem, men skillnaden är ett det finns ett tydligt datum för när krisen börjar, ett före och efter.

Lågintensiva kriser får en att tänka på analogin med den kokta grodan. Om man lägger en groda i en kastrull med vatten och värmer vattnet så kommer grodan att hoppa ut när det blir för varmt. Men om man värmer vattnet väldigt långsamt så kommer grodans kropp att anpassa sig och inte hoppa ut förrän det är för sent och grodan dör.

En annan gammal berättelse som kan vara relevant är den om pojken som ropar ”varg” för att skämta med byborna. När han gjort det några gånger slutar de att lyssna på honom, även när vargen kommer på riktigt. På samma sätt matas vi med varningar för farliga saker och det är väldigt svårt att avgöra vilka varningar som måste tas på allvar.

Ett närliggande begrepp är polykris, när flera kriser samtidigt drabbar ett samhälle. Var och en av kriserna kanske skulle kunna hanteras, men när det blir tre eller fler kan det bli ohanterligt.