Konservburkens historia

Konservburkar har använts för att förvara mat sedan början av 1800-talet. Tidiga burkar var hoplödda med en bly/tennblandning, men denna kan leda till förgiftning så den metoden övergavs. På 1920-talet hade tillverkningsprocesserna förbättrats så mycket att mat i konservburk var något som alla hade råd med. Konservburkar är ofta tillverkade av förtennad plåt och ibland kan de ha ett plastlager på insidan för att inte innehållet ska reagera med metallen.

Tillverkning av konservburkar

Vissa konservburkar har inget separat bottenstycke och heller ingen sidosöm utan pressas ur ett enda stycke, på samma sätt som de flesta ölburkar. Fiskkonserver är ofta tillverkade på detta sätt. Burkar som istället har en separat bottenplatta och en fog på sidan tillverkas genom att en plåt böjs till ett rör och svetsas ihop för att få en helt tät sidosöm. Burkens botten svetsas vanligen inte fast utan fästs genom att bottenplåten och sidoplåten böjs och kläms ihop. På samma sätt fästs locket när burken är fylld. Tidigare har det alltid krävts någon typ av konservöppnare för att öppna burken , men nu har många burkar en öppningsfunktion där man bara drar i en ring.

Vad kan göra maten dålig?

Mikroorganismer som bakterier och mögelsvampar kan göra maten otjänlig. Traditionellt har man använt syra, salt eller socker för att skapa en miljö där skadliga bakterier och svampar inte kan växa. Fettet i mat härsknar med tiden om det kommer i kontakt med luftens syre. Solljus kan bryta ner livsmedel eller åtminstone vitaminerna i det. Konservburkar som inte har ett plastlager på insidan kan läcka tenn om syre kommer in. Tenn är inte giftigt men kan ge magproblem vid höga halter.

Våtkonserver

Innehållet i konservburkar är vanligen vått, exempelvis krossade tomater, frukt i sockerlag, fiskbullar, ärtsoppa. Vid tillverkningen fylls burken ända upp så att det inte finns plats för någon luft, försluts och värms upp till någonstans mellan 110 och 135 grader en kort tid. Uppvärmningen dödar alla bakterier och sporer som kan finnas i maten. Bäst före-datum är ofta satt till 2 år från tillverkningsdatumet, men de flesta konserver håller nog betydligt längre. Vad som kan hända är att konsistensen ändras, exempelvis genom att innehållet separerar, men det är inget som gör maten oätlig.

Torrkonserver

Konservburkar kan också användas för att förvara frystorkad mat, både enskilda råvaror och färdiga rätter. Burkarna fylls då vanligen inte ända upp till kanten utan istället stoppas en syreabsorbent i burken för att ta hand om syret som blir kvar när burken förseglats. Eftersom den frystorkade maten inte innehåller någon fukt, syret har tagits bort och burken varken släpper in syre, fukt eller ljus, så får maten extremt lång hållbarhet. Bäst före-datum brukar vara satt till 15 eller 25 år beroende på tillverkare, men det handlar nog mest om hur långa tester som har körts. Det finns inget som talar för att maten inte skulle vara fullt ätbar efter dubbelt så lång tid.

Buckliga burkar

Innehållet i en konservburk påverkas vanligen inte av att det blir en buckla på sidan. En rundad buckla är inte nog för att bryta förseglingen så att luft kommer in. Om burken har en plastbeläggning på insidan är den flexibel så att den fortfarande håller tätt även om burkens sida får en buckla. Vad man däremot ska vara mer försiktig med är om bucklan är skarp så att det bildas ett veck eller om bucklan är i vid en skarv, framför allt vid toppen och botten, men sidosömmen skulle också kunna påverkas av en buckla. Då kan det uppstå små hål som kan göra att syre tar sig in till innehållet. Inte heller rostiga burkar kan betraktas som helt säkra.

Sammanfattning

– Både torrvaror och våtkonserver i konservburkar har mycket lång hållbarhet. Du kan antagligen dubbla hållbarhetstiden som står på burken.
-Konserver blir oftast inte påverkade av små bucklor utan är fortfarande säkra att äta.

Sawyer Mini mot LifeStraw Flex

I den första duellen ska vi jämföra Sawyer Mini, som är det överlägset mest sålda filtret i Överlevnadsbutiken, med LifeStraw Flex Bottle.

Båda filtren är väldigt lätta och behändiga. (17 cm, 52 g för LifeStraw Flex och 14 cm, 48 g för Sawyer Mini – utan flaskor). Båda filtren använder sig av hålfibertextil med noga kontrollerad porstorlek (0,1 mikrometer för Mini och 0,2 mikrometer för Flex) som tar bort parasiter, bakterier och mikroplaster. Inget av dem klarar att ta bort virus ur vattnet. Flex har däremot ett kolfilter, som delvis tar bort lukt, smak och vissa kemikalier.

LifeStraw Flex kan rena ca. 2000 liter innan det sätter igen, vilket är i samma storleksordning som de flesta filter på marknaden. Sawer Mini klarar däremot sanslösa 378 541 liter (100 000 gallons). Anledningen är att deras fibrer har kraftigare väggar och tål att backspolas med rent vatten för att skölja bort partiklar som annars med tiden täpper till filtrets porer. Kolfilter går inte att använd alls lika många gånger och kolfiltret i Flex klarar ca. 100 liter, men det finns utbytesfilter att köpa och filtret är fortfarande effektivt mot mikroorganismer även när kolfiltret är förbruket.

Flödeshastigheten beror på hur hårt man pressar på flaskan för att trycka vattnet genom filtret och det förekommer olika siffror för de båda filtren. För Mini anges upp till 1 liter per minut och för Flex ca. en halv liter per minut, vilket är något långsammare än andra filter på marknaden

Med båda filtren medföljer en hopvikbar flaska som går att skruva fast på filtret. Ett enkelt sätt att använda filtren är att fylla flaskan med sjövatten, skruva fast filtret och klämma på flaskan för att hälla upp dricksvatten i ett glas. Flaskan som följer med Flex är av högre kvalitet, rymmer mer och har större öppning, vilket gör den lättare att fylla. Men när man monterar filter sticker det in i flaskan , vilket gör det svårt att få ut allt vatten i flaskan. När man använder Flex med en PET-flaska monteras det på utsidan, precis som Sawyer Mini.

Sawyer Mini kostar 469 kr hos Överlevnadsbutiken och LifeStraw Flex bottle kostar 529 kr.

Sammanfattning:
Pris, storlek och vikt är ungefär samma för båda filtren.
Flaskan till LifeStraw Flex är större och av bättre material, men är svår att tömma helt.
Flex har ett kolfilter.
Sawyer Mini räcker mycket, mycket längre

LifeStraw Mission mot Katadyn BeFree

I duell nummer två möts två gravitationsfilter som båda är relativt nya på marknaden.

LifeStraw Mission är ersättningsprodukt för LifeStraw Family som hade en mer hinkliknande vattenbehållare. Katadyn BeFree ersätter Katadyn Gravity Camp och Base Camp, vilka i sin tur ersatte Katadyn Camp.

Både LifeStraw Mission och Katadyn BeFree använder gravitation för att pressa vattnet genom ett filter av hålfibertextil. Men där porstorleken på BeFree är 0,1 mikrometer så är porstorleken i Mission 0,02 mikrometer, vilket är tillräckligt för att även filtrera bort virus ur vattnet. Den mindre porstorleken betyder att flödeshastigheten hos Mission bara är 0,2 liter per minut mot 2 liter/minut för BeFree.

BeFree finns med vattensäck på 6 eller 10 liter där den mindre varianten kostar 1299 kr. Mission finns med 5- och 12-liters vattensäck och 5-litersvarianten kostar 1599 kr.

Mission är ett riktigt lättviktsfilter (370 g för 5-litersversionen), men får ändå stryk av BeFree, som väger smått otroliga 177 g (6 liter). Mission klarar 18 000 liter, medan BeFrees filter behöver bytas efter 1 000 liter. Utbytesfilter till de båda filtren kostar 500 – 1000 kr.

Sammanfattning:
Storlek och vikt är ungefär samma för båda filtren.
Katadyn BeFree är några hundralappar billigare.
LifeStraw Mission tar bort virus och räcker mycket längre.
BeFree filtrerar mycket snabbare.

Moderna vattenreningsfilter bygger på att vatten pressas genom filtrets små hål, medan bakterier och parasiter är så pass stora att de inte går igenom hålen. För att pressa igenom vattnet behöver man bygga upp ett tryck, vilket man kan göra på några olika sätt
-Pumpa upp trycket. Exempel: Katadyn Pocket, Combi, Vario och Hiker; Lifesaver Jerrycan, Cube och Liberty.
-Använda jordens gravitation. Exempel: Callidus DCSS, LifeStraw Mission, LifeStraw Flex Gravity, Sawyer Gravitationsfilter, Katadyn BeFree.
-Pressa på en flaska som är fastskruvat på filtret. Exempel: LifeStraw Flex Bottle, Sawyer Mini, Sawyer Squeeze, Sawyer Micro Squeeze.
-Suga upp vatten med munnen. Exempel: LifeStraw Personal, LifeStraw Go.

Fördelen med gravitationsfilter är att de sköter sig själv under filtreringen och kan därmed få stå och droppa ner i en dunk. På detta sätt kan du filtrera stora mängder dricksvatten , även om det tar lite tid. Ett gravitationsfilter är mycket bra tillskott till din utrustning för krisberedskap eftersom du kan tillgodose hela familjens behov av dricksvatten om du bara har en sjö eller flod i närheten.

Faktaruta

De flesta vattenfilter har porer som är 0,1-0,2 mikrometer stora.
Parasiter som Giardia, Cryptosporidium och Entamoeba, är vanligen 10-20 mikrometer stora
Bakterier, som E coli, Campylobacter, Shigella och Salmonella, är 1-2 mikrometer.
Virus däremot är ofta mindre än 0,1 mikrometer och kan gå igenom vattenfiltren.

18 mars är det 8 år sedan Överlevnadsbutiken lanserades. Jag hade blivit uppsagd från min tjänst som forskare på AstraZeneca och behövde hitta något nytt att göra. Jag och några vänner brukade träffas och titta på post-apokalyptiska filmer och diskutera jordens undergång. När vi läste på lite insåg vi att det är mycket i vårt samhälle som är väldigt sårbart och att det inte krävs så mycket för att all infrastruktur ska sluta fungera. Vi började diskutera vilka saker man borde skaffa sig och jag brukade skämta om att man borde öppna en överlevnadsbutik, som förutom stormkök och konservburkar även sålde axelskydd och hårsprej.

Men det visade sig att det inte fanns någon butik överhuvudtaget i Sverige som sålde utrustning för krisberedskap. Så med lite prylar som är bra att ha hemma i händelse av strömavbrott, förorenat dricksvatten eller pandemi, kombinerat med utrustning som lockar survivalister, som vid första tecken på oro tänker fly ut i skogen och bosätta sig i en koja, startade jag en webbutik med lagret hemma i lägenheten.

Det var blygsamt med kunder de första månaderna, men många av de som handlade sa saker som ”Jag har länge längtat efter en liknande butik i Sverige”, ”Äntligen en butik för oss med överlevnadsintresse!”, ”Jag vill tacka för att Överlevnadsbutiken finns”. Minns att detta var långt innan MSB skickade ut en broschyr till alla hushåll om hemberedskap och begreppet prepper var fortfarande något mycket suspekt. Men medierna var tidigt intresserade av att skriva om preppers.

Efter ett halvår upptäckte Aftonbladet oss och gjorde ett stort reportage, vilket några månader senare följdes av att jag fick medverka som överlevnadsexpert både i tidningen och i deras webb-tv inför stundande höststormar. Ett halvår senare gjorde Svenska Dagbladet ett reportage om Överlevnadsbutiken och då tog fotografen Pi Frisk en bild i vårt lager som sedan har fått eget liv och bl.a. dykt upp flera gånger i tv som illustration till krisberedskap.

Jag hade nu blivit etablerad som överlevnadsexpert i media och eftersom journalisterna inte kunde hitta någon prepper som ville medverka, så fick jag vara den svenska prepperrörelsens ansikte utåt, trots att jag aldrig har kallat mig prepper. Jag har bland annat blivit inbjuden till Malou Efter Tio, TV4s Nyhetsmorgon, SVTs Morgonstudio, Studio Ett i P1 och de flesta stora tidningar.

Allt medieintresse var förstås bra reklam för Överlevnadsbutiken och det har rullat på okej sedan dess med tydliga toppar när det hänt saker i samhället, tex. terrordåden i Europa hösten 2015, ”Om krisen eller kriget kommer” sommaren 2018, ”Nedsläckt land” i SVT våren 2019 och förstås Coronapandemin våren 2020. Hösten 2019 öppnade vi en fysisk butik på Ekerö. Nu för tiden finns ett antal konkurrerande webbutiker med samma inriktning, men det känns inte som om marknaden är mättad ännu.

Fredrik

Eldstål har använts av människor ända sedan järnåldern för att göra upp eld. Eldstålen var föremål av kolstål som ofta var smitt i avancerade former både för att de skulle vara bekväma att hålla i och vackra. Med en hård sten, till exempel flintsten, slår man bort små flisor av stålet. Flisorna antänds av friktionsvärmen och man får gnistor som kan fångas av något lättantändligt material, till exempel fnöske.

I mitten av 1800-talet hade tändstickor blivit så vanligt förekommande att eldstålen förlorat sin betydelse.

1904 uppfann den österrikiske kemisten Carl Auer von Welsbach ett material som bestod av metallerna järn och cerium och som kom att kallas Auermetall. Auermetallen bildade väldigt lätt gnistor när man skrapade på den med ett hårdare material. För att få fler och varmare gnistor blandades olika metaller in och tillslut var dagens moderna eldstål födda. Materialet kallas ofta ferrocerium (ferrum=järn) och är en legering som vanligen består av järn, cerium, magnesium, neodym, praseodym, och lantan i olika proportioner.

Det första användningsområdet för ferrocerium var i cigarettändare där det används för att skapa gnistor som antänder bensinångor eller butangas. Senare fick militärer upp ögonen för ferroceriumstavars förmåga att ge gnistor även i fuktig väderlek, vilket sedan ledde till att de blev populära hos friluftsmänniskor.

När man använder ett ferroceriumeldstål så skrapar man snabbt längs stålet med ett hårt material, för att få fram gnistor. Med många modeller av eldstål följer ett metallblad för att skrapa med, men det går att använda nästan vilket verktyg som helst. Många använder baksidan av sitt knivblad – använder man knivens egg, blir det också fina gnistor, men eggen blir väldigt slö. Har man inget metallföremål går det till och med att använda en trasig glasflaska eller en hård sten, bara de har en kant med rätt form.

När eldstålen är nya är de vanligen täckta av ett lager svart färg, för att förhindra att de oxiderar. Denna färg skrapar man bort på en av sidorna när man ska börja använda eldstålet. Varje gång man använder eldstålet så blir det lite tunnare, och är man lite ovan så brukar det gå åt mer material för att få fart på en eld. Men ett eldstål med en diameter på 10 mm sägs kunna användas 10 000 gånger, så det är inget slit och släng-föremål. Och detta är kanske tur, eftersom cerium, lantan, neodym och praseodym alla är sällsynta metaller, vars gruvbrytning är förknippade med miljöproblem.